Vad är felet med tidig elitsatsning?

Efter att ha skrivit rubriken inser jag omedelbart att jag just nu har fått många av er att tänka, "vilken idiot" hur kan han tycka om elitsatsning efter allt som man hört om den senaste tiden.

Men jag har inte sagt att jag är för tidig elitsatsning.

Jag har inte heller sagt att jag är emot det.

Allt jag ännu hunnit göra är att inleda en diskussion som aldrig tar slut.

Rent allmänt gillar jag ordet elitsatsning, jag tycker att det är vackert och det sänder ett budskap om möjligheter. Det som oroar mig är vissa brister som vi fått på grund av missuppfattningar kring ordet i sig självt.

Till att börja med skulle jag vilja att du försöker radera ut allt yttre som påverkat dig inom diskussionen om elitsatsningar, jag vill att du släpper allt negativt och allt positivt som du någonsin läst, hört eller sett. Kanske inte den lättaste uppgiften men gör ett försök.

Ordet elitsatsning är en sammansättning av två ord, elit och satsning. Det förstnämnda har i en sociologisk mening en innebörd av att vara på en av de högsta positionerna i en rangordning, det skulle alltså vara idrottens topputövare, det andra skulle i det här sammanhanget mena att vi gör ett försök att nå någonting, vi har satt ett mål.

Med andra ord innebär elitsatsning att vi gör ett försök att nå till toppen som idrottsutövare, och där måste jag direkt ifrågasätta vad felet med det är?

Ordet elitsatsning är svartmålat och skulle jag gå ut på stadens gator och fråga människor vad de tänker på när de hör ordet skulle jag troligen få många svar som "selektering", "bara vissa får vara med", "man väljer bort barn", och kanske skulle en och annan koppla det till överträning, dåliga matvanor och utbrända barn.

Jag tror inte att särskilt många skulle säga att alla som utövar en idrott och gör det med målet att spela/utöva denna inom eliten i framtiden har gjort sin egna satsning mot eliten, med andra ord en elitsatsning.

Men, nu var det ju inte så enkelt...

Hur mycket jag än önskar att jag kunde glorifiera ordet, torka bort all smuts som ligger över det, så har elitsatsning fått en annan innebörd i det svenska språket. Elitsatsning har blivit synonym (för många) med att selektera, att välja ut ett toppskikt (ibland kanske innan det ens finns), ordet har idag ett rykte om simmare som pressas till att träna mer än kroppen klarar, om gymnaster som inte får äta och om sjuåriga fotbollsspelare som får söka nya klubbar. Frågan kvarstår dock. Vad är elitsatsning? 

Om elitsatsning innebär att försöka nå till eliten, är det då att elitsatsa genom att svälta sina gymnaster, är det att elitsatsa genom bränna ut simmarna vid 12 års ålder eller att förlora bredden inom en idrott som fotbollen och skicka dem till grannklubben?

Eller är det här exempel på människors okunskap och idioti när det gått riktigt fel?

Media har målat upp en bild av.

Jag anser att media har målat upp en bild av att all elitsatsning går till på det absolut mest absurda och männsikokränkande sätt och media har återgått till en svart-vit version där gråskalan uteblivit. 

Det här måste vara rätt eller fel, det finns inget där emellan.

Diskussionen behövs, där har media rätt, och många andra också, men för att kunna föra diskussionen måste vi först bestämma oss för vad definitionen av problemet är. Vad är det vi är emot eller för? Vad är negativt respektive positivt för de unga idrottarna? Vad är samhällsbilden? Vad är föräldrarnas inverkan? Vad har klubbarna för ansvar?

Att säga att all tidig elitsatsning är fel, är enligt mig som att bara läsa högersidan i boken. Att säga att all elitsatsning är bra, det vore att bara läsa vänstersidan. Och där står diskussionen just nu, två grupperingar som båda hävdar att deras uppfattning av boken är rätt uppfattning, men de har inget intresse av att höra på dem som har läst den andra halvan.

Kanske, (och här vill jag säga kanske efter att ibland tappat tron på mänsklig intelligens), skulle dessa två grupper kunna få ihop en jäkligt bra och utvecklande berättelse av sina två halvor av boken.

Och avslutningsvis, vart står jag och vad tänker jag?

Jag tror att barn måste få möjligheter att utvecklas och motiveras, jag tror att barn som vill träna mycket inte ska hindras av ledare eller klubbar som är trötta och är nöjda. Jag tror att barn ska spela på sina villkor, och jag tror på en viss nivåanpassning för att det kan vara utvecklande för individen, både den som ligger långt fram i utvecklingen och den som ligger något senare.

Jag tror att idrott ska vara roligt och att det ska finnas prestationsmålsättningar för att skapa motivation, med prestationsmålsättningar menas inte resultat, det kan exempelvis vara att ha som mål att lära sig en viss färdighet eller teknik. Jag tror också att barn ska ha många mål och dom ska vara rimliga så att barnet kan nå framgång. Ju längre barnet kommer desto svårare ska målen bli, barnen behöver lära sig att för att nå målen behövs träning och arbete, målen får dock aldrig bli ouppnåeliga.

Samtidigt tror jag att barn behöver utbildade ledare som är bra pedagoger och kan möta barnen där de befinner sig, ledare som kan utveckla barnet som individ och gruppen som helhet både inom idrotten men också socialt och mentalt. Jag tror att om barn bara vill hålla på med en eller två idrotter så ska de få göra det (vi ska inte tvinga dem till att utöva idrotter bara för att), men dessa idrotter har ett ansvar att se till att barnen får en regelbunden och varierad träning som skapar grunden för en god hälsa och är förberedande för nästa steg mot en eventuell elitkarriär.

Jag tror att vi inte får ta ifrån barnen möjligheter och att vi måste ge dem förutsättningar att ständigt utvecklas i en trygg miljö där glädje och gemenskap finns.

Jag tror också att vi måste sätta krav, men rimliga sådana, i början är kraven små som att vara tysta när ledaren pratar, allt eftersom att barnen utvecklas och blir äldre blir kraven större och vid ungdomsåren kan utövaren vara med och sätta kraven, vilket då också kan börja bli mer inriktade mot prestation i utövandet och även så småningom i resultat.

Jag tror att varje individ behöver träna på sina villkor, på sin vilja och med sina förutsättningar, vår uppgift som ledare, tränare, klubb eller föräldrar är att ge dem denna möjlighet.

Det är elitsatsning enligt mig.

//M