YTC - Kunskapen är avgörande

Vad betyder en utbildning som tränare inom fotboll? Är det vad som står på papper som avgör om vi är en bra tränare eller inte? Och om du har varit fotbollsspelare på högre nivå, gör det dig till en bra tränare per automatik?

Självklart kan du gå igenom alla utbildningar och ändå inte vara en bättre tränare, samtidigt kan du vara en utmärkt tränare utan att ha gått en enda utbildning. Om du har en bakgrund som spelare och framförallt på en högre nivå så bör du ha en bra kunskap om vad du gör, men det betyder absolut inte per automatik att du är en bra tränare.

När jag via YTC frågar spelare om deras generella syn på sina tränare så svarar en stor andel att tränaren är engagerad men saknar kunskap eller brister i kunskapen, när jag sedan ställer frågan till tränare om deras utbildning inom tränaryrket så ser jag att många tränare är helt outbildade eller endast gått ett par kurser.

Kan man då anta att det finns ett samband mellan att spelarna anser okunskapen just för att tränaren saknar utbildning, och hur påverkar det spelarutbildningen i våra föreningar?

Utbildningen börjar i grunden

Om en tränare har varit verksam under en längre tid och exempelvis är aktiv tränare för en 16års-lag så börjar han utbildningen på samma steg som nya tränare som kanske tränar ett 6års-lag. Det kan leda till att den erfarna tränaren anser att utbildningen inte passar honom och kan vara en anledning till att han endast går ett par kurser och sedan väljer att inte vidareutbilda sig.

För den nya tränaren är det kanske så att när utbildningen tar klivet upp till 11-manna så känner tränaren att han inte längre behöver utbildningen då den är anpassad för en fotboll som tränaren har många år kvar innan han eventuellt når, och han kanske inte ens har som ambition att träna laget så långt.

Här finns dock vissa undantag för f.d. elitspelare.

Men här kan finnas ett problem med utbildningen i just motivationsfasen för tränarna, samtidigt ska det nämnas att SvFF just nu reviderar utbildningen och kanske är på väg att hitta en lösning för det här genom att bilda både en utbildning i UEFAs stege och en för nationell nivå.

Svensk ungdomsfotboll är kravlös?

I grunden leds svenska barn- och ungdomslag av föräldrar som agerar ledare och tränare, vilket absolut i sig inte är ett problem och utan dem skulle inte svensk fotboll överleva. Dessa personer är vardagshjältar som oftast gör det helt ideellt och för de flesta kostar det till och med både tid och pengar.

Det gör också att föreningarna inte känner att de har möjlighet att kräva att föräldrarna ska utbilda sig vilket gör att många lag saknar utbildade tränare.

Finns det möjlighet att hitta någon form av lösning här? Exempelvis att förbunden kommer ut till föreningarna och kör de första stegen varje år så att alla nya tränare får en grund samt att tränare i föreningen som vill ha repetition kan gå kursen utan kostnad för material etc.

Men vem ska ta kostnaden? Svensk idrott saknar redan pengar så att lägga denna kostnaden på dem vore idioti, samtidigt ska vi inte lägga fler kostnader på våra ideella ledare. Det skulle bli en politisk fråga där föreningarna behöver stöd från kommunerna och även det skulle bli svårt.

Kanske kan vi göra utbildningen effektivare och på så sätt sänka kostnaden en bit på vägen?

Utbildningen är mer än bara fotboll

Att gå utbildningen är mer än att bara lära sig sporten fotboll, under utbildningens gång lär man sig pedagogik i utlärningssyftet, man får ta del av frågeställningar som kan dyka upp i en barn- och ungdomstränares vardag och samtidigt får man grunderna i fotbollsträning samt hur man själv bör agera som ledare. 

Tror ni att svensk fotboll skulle bli bättre om vi kvalitetssäkrade den genom att utbilda tränarna?

//M  

YTC - Vad mer kan förbunden göra?

Spelarna vill åka på fler träningar med distriktsförbundet, tränarna anser att spelarna har utvecklats på dessa samlingar och i den pågående undersökningen för tränare vill en stor majoritet att förbunden ska utöka antalet träningar öppna för alla.

När jag här om dagen skrev den pågående ställningen av undersökningen fick jag direkt en fråga från en tränare som undrar om de andra tränarna vill att förbunden ska göra mer för att de själva ska "slippa" utveckla sin egna verksamhet. Självklart en intressant frågeställning men jag tror inte att så är fallet, jag tror att tränarna tänker sig en liknande lov-verksamhet som gör att spelarna får en variation på både träningsupplägg och tränarens röst.

YTC-projektet fortfarande på tränarnas åsikter

Projektet är uppdelat i flera olika sektioner med både nationell som internationell spelarutbildning, och med såväl spelare, klubbar, förbund och kommersiella företag. Målet är att hitta dem gemensamma nycklarna för en framgångsrik spelarutbildning, av den anledningen är Tyskland, Belgien och Spanien några av de länder som jag fokuserar projektet på.

Men jag tror att för att en spelarutbildning ska bli så bra som möjligt behöver IF och SDF hjälpas åt och därför är det av stor vikt att veta hur de enskilda tränarna känner i de olika frågorna. Den första enkäten för just tränare är ute bland tränarna (du hittar den bland tidigare inlägg) och har bland annat mailats ut till över 200 tränare runt om i Sverige. Målet är att före nyår ha skapat en bra bild av hur tränarna ser på sin egen roll, sitt egets lags träning samt på förbundets träningar, efter det börjar en process med föreningarnas styrande, de olika SDF som är kopplade till projektet samt SF. När denna data väl är tillhanda ska den jämföras med de tidigare nämnda länderna och hur de arbetar samt med hur vi arbetar idag i Sverige och i slutändan ska det vägas mot hur de kommersiella företagen i Sverige jobbar för att se om förbunden kan/bör göra något mer och i så fall vad kan/bör de göra.

Resultatet kan bli vad som helst
Det är inte alls säkert att projektet kommer fram till att förbunden bör göra något alls, det kan också bli precis tvärtom att enligt projektet bör förbunden vidtaga massor av åtgärder.
Jag ställde mig själv frågan om vi i lilla Sverige bör acceptera att vi har så svårt att få fram fler fotbollsspelare i världsklass och då tänker jag på invånarantalet i första hand. Men insåg genast att det finns många jämförbara länder och till och med mindre länder som lyckas. Exempelvis ovan nämnda Belgien har ca 11 miljoner invånare och producerar just nu massor av världsartister ett annat exempel är Uruguay som har ca 33% av Sveriges befolkningsmängd och ändå lyckas ta fram spelare till den absolut högsta nivån.
Vi vet flera av nycklarna till deras framgångssagor, men kanske har vi tappat någon? Och förhoppningsvis kan YTC hitta den.

//M

Förutsättningar är ett måste

Slänger upp en film från Dortmund's träningsrum dit spelarna kan gå när de behöver extra träningen eller är under rehabilitering. Att ge spelare, barn, ungdomar och vuxna förutsättningar är ett måste för att nå framgång, och det är en debatt som jag anser att Sverige måste fundera noga över. Framförallt efter nyheterna igår där livsmedelsverket förbjöd att en is spolades (se under filmen). 

SR Jönköping berättade igår: "Privatpersoner får inte spola is längre", och på sociala medier som ex. Twitter höjde människor sina röster om hur spontanidrotten förstörs av myndigheter.

Många har erfarenhet av att dessa spontanidrottsplatser sköts bäst av de boende i området och när det hamnar på kommunernas bord blir det ofta bortprioriterat då arbetstiden behövs till ex. snöröjning och annat underhåll.

Många förbund i Sverige diskuterar hur de ska kunna få igång spontanidrotten igen, men helt klart är att det är ett svårt arbete då reglerna för våra idrottsplatser blir allt tuffare och de ideella krafterna tröttnar.

Vi vet att spontanidrott bland unga leder till en bra träning, en passion till idrottandet och till gemenskap i våra samhällen men hur ska vi kunna skapa dessa förutsättningar om myndigheterna jobbar emot oss?

//M

YTC - Enkät för fotbollstränare:

Enkät från YTC

YTC - projektplan

Jobbar vidare med projektplanen för YTC och har nu kommit en bit på vägen, men behöver snart er hjälp med att svara på undersökningar som ska ligga till grunden för flera frågeställningar inom projektet.

Därför har jag skapat en Facebook-sida som jag hoppas att du vill gilla och senare också vara med i diverse undersökning. 

www.facebook.com/yotalco

Etapp 1: Insamling av information.

Etapp 1:

Nu påbörjas första etappen i projektet där jag söker information från flera olika referensgrupper samt dokument. För att kunna göra ett bra arbete behövs information från flera olika håll och sedan ska likheter och olikheter jämföras.

Kan vi hitta en rättare väg, eller är det slumpen?

Sen gäller det att börja sortera bland lyckade satsningar och misslyckade sådana, frågan är finns det en "rättare" väg inom talangutveckling?

Nu kör vi!

//M

Svensk idrott -är den ideella eran över?

Idag har en artikel i DN Debatt fått stor uppmärksamhet då flera representanter från svenska ideella organisationer skriver om hur de upplever att ideella föreningar behandlas som företag. 

Jag skrev själv ett inlägg den 6:e november om hur jag ser på svensk idrott och dess nya "ideella" samt demokratiska förhållningssätt och jag gav svensk idrott en känga då. Men jag berörde aldrig det ämnet som diskuteras nu, även om det självklart ligger till grund för de problem som jag anser att svensk idrott just nu har. Läs gärna mitt tidigare inlägg här: Svensk idrott - världens bästa?

Debatten idag ligger till viss del eller rättare sagt till ganska stor del på en politisk nivå och handlar om att myndigheterna suddat ut gränsen eller delar av gränsen mellan offentlig och föreningsdriven verksamhet.

Deras debatt är enormt viktig, och politiska beslut är behövs för att ge föreningarna de rätta förutsättningarna men det är inte bara där problemet ligger. En del av ansvaret ligger på föreningarna som också väljer att bli allt mer företagslika i struktur och förhållningssätt mot sina medlemmar.

Jag är glad att debatten har kommit upp till ytan och jag hoppas att den inte stannar på en politisk nivå utan att idrottsrörelsen också tar den med sig ner på förbund- och föreningsnivå.

//M

YTC - gemensam satsning mot bättre bredd och bättre elit

Nu börjar en spännande tid för min del där mitt projekt YTC har kommit igång ordentligt! Tanken är att jag ska presentera en rapport till flera svenska fotbollsdistrikt om talangutveckling och en ännu större satsning på spelarutbildningen.

I grunden kan man säga att mitt projekt utgår från olika europeiska satsningar där bland annat Belgien och Tyskland står i fokus, men den väger också in den svenska kommersiella marknaden där det börjar etablera sig allt fler vinstdrivande företag som satsar på fotbollsträning.

Själva frågan som jag i projektet ställer är: Kan våra SDF göra mer för att utveckla fotbollen i sin region, och hur kan detta gå till väga?

Ta det de gör bra, och gör det bättre...

I första skedet har jag börjat ta kontakt med flera förbund runt om i Sverige för att först skapa en bild av vad de gör idag, vad de anser att de själva gör bra, vad de kan förbättra och vad de anser att de har för hinder. Det ska sedan jämföras med vad de kommersiella företagen gör (de behöver ju dock inte följa SUP:en vilket förbunden behöver ta hänsyn till) och sedan ska det också jämföras med vad bl.a. Tyskland och Belgien har gjort för att få de framgångar som nu är på väg att blomma ut.

Jag vill hitta det som är bra och se hur det kan utvecklas till att bli ännu bättre!

Förutsättningarna spelar roll!

När gräset är grönt i Skåne, ligger snön över planerna i Norrbotten, så självklart spelar förutsättningarna stor roll för hur vi lyckas med vårt idrottande. Men under 2000-talet har vi fått en våg av nya förutsättningar med kounstgräsplaner och inomhushallar, dock räcker det inte med att bygga nya och bättre planer, det handlar om kultur också!

Det handlar om spontanidrott och om allsidig träning, det handlar om utbildade ledare och om föreningars inställningar. I Tyskland har man gjort en satsning på att just utbilda ledare och att förbättra breddfotbollen för att på så sätt höja nivån på toppen, men man har samtidigt jobbat med just att förutsättningarna ska vara lika för alla.
Så frågan om förutsättningar både vad gäller planer men också ledare är något som jag kommer ta med mig in i projektet.

Att jobba i uppförsbacke

När man söker förändringar inom fotboll kan det kännas som att ständigt jobba i uppförsbacke, det är en av världens mest konstruktiva idrotter men just nu är ett bra tillfälle att börja se över svensk fotboll. SvFF släpper precis en ny spelarubildningsplan och jobbar på en revidering av ledarutbildningen. Samtidigt börjar allt fler svenska fotbollsklubbar se över sin verksamhet och hur deras akademier ska jobba för en långsiktig talangutveckling.

Det ska bli intressant att jobba med detta projektet och förhoppningen är att hitta guldkorn som redan finns och att utveckla dessa till något som förbunden i Sverige vill och kan ta del av.

//M

Vad som helst för att vinna?

Skulle du vilja vinna, oavsett vilket pris du fick betala för att smaka på segerns medalj? Dokumentären nedan visar en före detta kvinna som numera är man och som inte vill veta av guldmedaljerna som ligger undangömda. 

Under förmiddagen idag höll några kamrater ett föredrag om idrottens nationalism, om hur länder pumpat ut politiska budskap under mästerskap, som nazisterna gjorde OS 1936, men föredraget handlade också om nationalismen i att vinna så många medaljer som möjligt.

Men samtidigt som vi vill vinna till varje pris och som vi är stolta över våra idrottsmän och kvinnor så har vi också svårt att förlåta dem när de åker fast. Gruppen som höll föredraget tog Ludmila Engquist som exempel, medan hon vann priserna var Sverige stolta över svenskan, men samma dag som hon åkte fast målades hon ut som den före detta ryskan.

Vad är det som får människor att gå över lik för att vinna, att medvetet fuska till sig fördelar och vad är det egentligen värt att få vinna om man inte gjort det på "rätt" sätt?

//M

Inget oväntat på fotbollsgalan

Det hände inget oväntat på fotbollsgalan, det var Zlatan, Zlatan, Zlatan och några till som fick ta emot pris för 2013, men det mest positiva var det breda leendet på just Zlatan som inger hopp inför det stundande och avgörande kvalet till VM.

På fotbollsgalan, extra glad över biljett till
matchen Sverige - Portugal

Väntade vinnare...

Som sagt, det hände inte så mycket oväntat på fotbollsgalan 2013, Zlatan vann årets forward vilket var ganska självklart. I kampen om årets mittfältare trodde jag nog nästan mer på Kacaniklic efter vårsäsongen men absolut kan jag hålla med om att vinnaren som blev Albin Ekdal är en värdig sådan. Att Martin Olsson blev årets back var inte heller något oväntat, och målvakt blev Andreas Isaksson som jag nu tycker börjar får rejäl kamp om den positionen, men så länge som han håller kvar vid landslagsplatsen är han kanske även nummer ett till detta priset!(?)

Folkets konung är krönt!

Vad har åren 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012 gemensamt med 2013? 

Svaret är Zlatan, svaret är guldbollen. Det är åren som Zlatan tagit hem guldbollen och jag undrar om han inte borde ha gjort det 2006 också när han öste in mål i Serie A och spelade för två italienska toppklubbar. Istället fick 2006s guldboll ges till Fredrik Ljungbergs som faktiskt inte alls hade en lika bra säsong som åren innan, men kanske fick han den för lång och trogen tjänst!(?)

Nå åter till konungen, att Zlatan skulle vinna priset var inte oväntat, inte heller att cykelsparken på Friends skulle bli årets mål. Det var inte heller oväntat att globen jublade varje gång Zlatans namn sades, eller att han syntes på jumbotronen. Det var inte heller oväntat att han fick stående ovationer eller att hans vakter fick hindra människor från att hela tiden störa honom mitt i maten.

Zlatan har varit Sveriges okrönte konung, men jag tror att svenska folket definitivt krönt honom!

Men svensk fotboll har en konung till.

Fotbollsgalan hade förutom hyllningar till Zlatan också hyllningar till Malmö som har två nya SM-guld i fotboll i form av MFF och LDB, fotbollsgalan hade också hyllningar till den bortgångne Ivan Turina och till en fotbollspublik som gick samman när det behövdes.

Men fotbollsgalan hade också en extra hyllning i form av ett hederspris till vår allas Lars-Åke Lagrell, mannen som ägnat större delen av sitt liv åt svensk fotboll och som har kämpat för att få fortsatt utveckling i det lilla landet lagom.

Lars-Åke Lagrell och jag.

Kämpa Sverige, vi behöver det!

Innan vi avslutar kapitlet svensk fotboll 2013 återstår två viktiga matcher mot Portugal där Sverige nästan räknats ut, men vi vet att vi är starka i dessa kvalmatcher och att vi har lyckats förr, så hoppet lever. Vi runt omkring fotbollen kan bara hålla tummarna till att bollen studsar rätt, till att spelarna lyckats pricka formen och till att Hamrén och hans stab får till det där lilla extra i taktiken.
Vi behöver det. Vi behöver en ny sommar med nya hopp, med nya hjältar och med nya drömmar.

//M

Succén är tillbaka! (Snart)

Snart är det dags för TRGs årskrönika att skrivas och 2013 har erbjudit en hel del! 2012 skrevs krönikan i 4 delar och i år siktar jag på 5 delar!

Inom kort är det dags att beskriva det svenska idrottsåret ut ifrån min synvinkel och självklart kommer damernas EM i fotboll att få en hel del utrymme, men denna delen får vänta tills att fotbollsherrarna gjort upp om en VM plats mot Portugal. Så därför kommer "de nya utmaningarna" få bilda den första delen som jag hoppas kunna presentera under nästa vecka!

Håll till godo, 5 delar om året 2013 kommer inom kort!

//M

Svensk idrott -världens bästa?

Svensk idrott är fantastisk! I dokument kan vi läsa om visioner att svensk idrott är världens bästa och vi kan läsa om den nordiska modellen om en folkrörelse som står för demokrati, öppenhet och med medlemmar från alla sociala skikt. I dokumenten kan vi läsa om att svensk idrott drivs av ideella krafter och att den överlever i de orter där postkontoret tvingas stänga. Vi bjuds via dessa dokument in till att slå oss för bröstet och klappa grannen på ryggen. 

Men är det så vackert?

I hela mitt liv har jag varit en del av den svenska idrottsrörelsen, det är inget val jag gjort själv utan något som jag fötts och uppfostrats till. Jag kommer från en typisk svensk landsortsfamilj med en stöttande mor och en far som ställde upp för den lilla byns förening genom att ta sig an att träna mig och mina jämngamla. Precis på samma sätt som han tidigare gjort med mina syskon, hans ideella ledarskap är just det ledarskapet som svensk idrott så gärna talar om i sina dokument och den lilla föreningen är precis så som en typsik svensk förening beskrivs, med demokrati, öppenhet och ideella krafter.

Detta var i slutet av 80-talet och en bit in i 90-talet, det var nog något liknande en bit in på 2000-talet också, men sanningen är att den föreningen liksom många andra svenska föreningar idag saknar nästan allt vad verksamhet betyder. Den innehåller ett par eldsjälar som fortfarande driver på byn och säljer lotter, anordnar majbrasor och klipper gräset på den gamla anrika gräsplanen, skillnaden är den att det nästan aldrig springer ut några skrattande barn på gräset och byns representationslag har sedan många år lagts på is. 

Några få spelare har gjort det förbjudna och istället börjat spela för ärkerivalen i grannbyn. 

I den gamla slitna klubblokalen träffas ibland eldsjälarna och pratar gärna om tavlan som hänger på väggen och visar hur en allsvensk storklubb var på besök när fotbollsplanen invigdes, och barnen som man ser i bakgrunden på tavlan påminner eldsjälarna om deras svunna tid i en levande landsort.

Eldsjälarna samlas ibland i något som de kallar för styrelsemöten i den sovande föreningen och ibland kallar de det för årsmöte, men egentligen finns det ingen direkt skillnad, det är samma eldsjälar och samma smak på kaffet som de köpt i samma lanthandel som alla tidigare år.

På dessa möten brukar de prata om tider när lokalen inte räckte till för årsmötena och då de fick låna bygdens skola för att få plats, de pratar om en förening med sektioner inom allt från bridge till ishockey, och de pratar om en tid då de var en del av byns stolthet.

Idag åker landsortsbarnen till de större samhällena för att spela i den förening som anses vara rätt förening, och om en annan förening skulle anses bli rättare så åker de ännu lite längre. En förening som är rätt är gärna en förening där ledarna inte är ideella, ju dyrare de är desto mer rätt är det. I styrelsen ska det sitta pampar från näringslivet, och det absolut bästa är om de pratar i termer som får den vanlige och dödlige människan att vara tyst i rädslan att göra bort sig. Demokrati är ett minne blott, här är det hierarki som gäller och pamparna ryggdunkar varandra medan de pratar om hur de ska ta föreningen tillbaka till tider när de spelade i en högre serie.

Men en sak finns i alla fall kvar i den svenska idrotten. Alla får vara med.

Åtminstone så länge de kan betala en halv normal svensk månadslön per barn som vill träna ishockey i en säsong, sen tillkommer det lite pengar för utrustning och resor, men ändå, föreningslivet bygger fortfarande på folkrörelsens ideologi om att den är öppen för alla och att den är spridd i alla sociala skikt.

Ja, ni förstår min ironi.

Men då är det lätt att tänka att det bara gäller för ishockey, och kanske för motocross, ridsport, alpint, speedway, bandy, segling och några idrotter till.

Fotboll är ju inte så dyrt, det är 7-800kr för en säsong i träningsavgift, det är 3-400kr till lite respengar, kanske 600kr i träningskläder och 2500kr i skor, och 2500kr till nya skor när de gamla blivit omoderna. Observera att skorna idag inte blir utslitna, de blir omoderna den dagen som Zlatan eller Messi har bytt färg på sina skor, och nåde den förälder som inte köper nya skor till sitt barn, den föräldern får skämmas när den vid nästa match ser att alla andra barn har fått den nya färgen.    

Idrotten i Sverige har gått en lång väg från den idrott som vi gärna pratar högt om, i många små möbel- och fabriksorter runt om i Sverige har klubbens grabbar bytts ut mot avlönade fotbollsspelare från halva Europa som inte hinner lära sig att hitta till ortens ICA innan de flyttar till en klubb som har en större plånbok. 

Men det finns fortfarande undantag och det är dessa undantag som vi ska hylla i framtidens berättelser om svensk idrott. Det finns föreningar som anpassar sig till framtidens ideal men som lyckas att behålla själen i ränderna på tröjan och där eldsjälarna inte behöver prata om tider som vi kallar försvunna. Där föreningen binder samhället och där rikedomar inte mäts i pengar. Det finns föreningar där de gamla gubbarnas cyklarna står parkerade utanför den gamla träläktaren vid varje träning oavsett väder och vind, för att dessa gubbar vill följa ortens killar och tjejer på vägen mot ett mirakel.

Det finns en idrottsrörelse i Sverige som kommer att överleva allt och som kommer att skapa nya sagor, nya myter och nya legender.

Den idrottsrörelsen bidrar till att svensk idrott har en möjlighet att bli världens bästa idrott, men det är något som varje svensk idrottsintresserad människa har ett ansvar för.

Hur vill du att svensk idrotts framtid ska se ut? Vad gör du för att skapa den?

//M 

Svenska fotbollsakademier

Har du missat de tidigare inläggen? Klicka på länkarna ned för att läsa dem:
Talangutveckling enligt statistiken
Talangutveckling enligt statistiken del 2
Talangutveckling enligt statistiken - ett sidoinlägg

Rullar nu vidare i följetången om talangutveckling men från tidigare avsnitt ska vi nu börja diskutera talangutveckling inom svensk fotboll. I den här första delen kommer jag inte att gå så djupt in på klubbarnas akademier utan mest presentera vad jag kommer att försöka hitta för skillnader och likheter med de klubbar som jag tidigare pratat om.

För att lite snabbt påminna oss själva om vad som enligt rapporten ligger till grund för att ha en lyckad ungdomsakademi så kan jag kortfattat summera det enligt följande:

• Tydliga mål och visioner för akademin.
• Satsning på närområdet i första hand, landet i andra och internationellt i tredje.
• Ekonomiska förutsättningar, anställda tränare, träningsanläggningar och resor.

Nu till frågan, hur ser detta ut i Sverige och har föreningarna skapat sig själva dessa förutsättningar. Jag kommer också att titta på ett antal klubbar och göra samma jämförelse som jag gjorde på Arsenal, Barcelona och Bayern München och se om A-lagets trupp representerar akademins målsättning och vision.

Steg 1: Finns tydligheten utåt?

Jag började med att titta på Malmö FFs hemsida, vad kan vara bättre att börja med än den klubb som precis tagit SM-guldet i fotboll 2013. Det jag sökte i första hand var om de offentligt presenterar akademin och visionerna. Och snabbt hittade jag akademin på hemsidan, samt lite information om den, men enligt vad jag förstår av sidan är tanken med akademin att ge möjlighet att spelarna ska kunna satsa på sin idrott och samtidigt klara av skolan. Visionen om att Malmö FF ska fostra spelare till sitt egna A-lag finns alltså inte på sidan.

Jag tror att MFF har en vision om att fortsätta producera talanger som kan hjälpa MFF till fler guld och också till vidareförsäljning ut i Europa, men jag kunde inte hitta den informationen genom ett par klick på hemsidan.

Så istället klickade jag mig vidare till ärkerivalen Helsingborgs IF, och även där hittade jag direkt en rubrik om akademin, och här fanns lite mer tydlighet även om det var långt ifrån tillräckligt med information, så jag valde att söka vidare.

IF Elfsborg var den tredje hemsidan som jag besökte och där fann jag faktiskt ingenting, jag hittade några lag som jag skulle kunna tänka mig tillhör akademin men utåt finns ingen tydlig info alls.

Så hamnade jag på BP's hemsida, detta Brommapojkarna som är kända för sin talangutveckling och genast växte mina förväntningar på att hitta något mycket bra, här skulle ju rapporten bekräftas vad gäller tydlighet, mål och vision.

Mycket riktigt, jag hittade i stort sätt allt som jag ville hitta och dessutom utformat på ett bra sätt med flera läsvärda dokument där BP förklarade vad dom står för och vad deras vision är, det finns fortfarande mycket att lära av de största klubbarna i Europa, men det här var riktigt bra.

Fortsättning följer...

Jag hittade inget bättre efter att jag besökt BP's hemsida och har nu gått vidare till den fas där jag kommer att välja ut några svenska klubbar att undersöka vidare, men jag vill inte bara låsa mig till Allsvenskan utan kommer att välja ett par klubbar från Superettan också för att se eventuella skillnader. De klubbar som jag valt är följande:

• Malmö FF 
• Helsingborgs IF
• Falkenberg
• Jönköping Södra
• IFK Göteborg
• Djurgården
• Brommapojkarna
• Hammarby
• Gefle
• GIF Sundsvall

Målet är att gå igenom de punkter som ligger till grund för ECA's rapport och försöka hitta samma information om de klubbarna ovan och sedan börja jämföra vart de stora skillnaderna ligger. Inom kort kommer också "Talangutveckling enligt statistiken del 3" där jag kommer att titta på antal träningstillfällen samt på tränarnas filosofi och förhoppningen är också att kunna ge er en sammanställning på hur det här skiljer sig eller liknar de akademier som finns i Sverige.

Projektet om talangutveckling har nu fått en bra start och senare ska jag försöka koppla detta till projektet Youth Talent Concept som jag kommer att driva de kommande månaderna för att tillsist lämna ifrån mig framåt sommaren. Hela grunden finns i frågan "Hur kan vi förbättra Svensk talangutveckling inom fotbollen?".

//M

Idrotten som religion

Har under eftermiddagen suttit instängd i en glasbur och diskuterat "Idrotten, showen och religionen" tillsammans med sex andra klasskompisar. I frågorna dyker också etik och moral upp likväl idrotten ur ett kommersiellt synsätt och med frågor om media och ekonomi.

Det hela ledde till ett antal idrottsfilosofiska frågor om allt från superstjärnornas makt till frågor om doping och världsrekord.

Kan idrotten avspeglas som religion?

Enligt mig så är redan idrott en religion, framförallt skulle jag vilja säga att fotbollen för många har fått den betydelsen och precis på samma sätt som religiösa ser upp till gudar och profeter ser dessa människor upp till spelare eller tränare. Eftersom att jag inte själv är religiös tror jag att jag har enklare än de som är troende att se likheterna mellan religion och idrott.

Men det som i frågan kan vara lite skrämmande är den makt som vi då också ger till dessa superstjärnor eller om vi ska kalla dem gudar, dessa spelare har ett enormt inflytande på framförallt yngre personer som ser upp till dem och kan påverka dessa väldigt enkelt.

Med dagens enkla metoder att sprida sina åsikter via social media som twitter, facebook och instagram samt med den mediabevakning spelarna har når dem ut med sina budskap till miljontals följare runt om i världen på bara några sekunder. Och då kommer vi genast in på frågor om etik och moral samt politik och åsikter, vad har spelarna för ansvar och vad kan idrotten ställa för krav?

Ekonomin och det kommersiella, kan klubbarna göra mer för samhället?

Medan idrottsklubbarna betalar allt mer pengar för spelarövergångar och spelarlöner har vi samhällen som nästintill rasar ekonomiskt, och kan vi ställa mer krav på klubbarna att verka för ett sundare samhälle?

Jag är av den åsikten att summorna blir rättfärdigade av att pengarna betalas via människors intresse och att det är vi tillsammans med media som har skapat dessa fantasisummor som spelarna och klubbarna omsätter. Men det är en intressant fråga att diskutera om klubbarna ska åläggas ett samhällsansvar. 

Tillsist blev det en fråga om doping, världsrekord och showen

Finns det en vikt av att se världsrekord, och vad är det värt att se någon spränga gränsen på 100 meter?

Om det skulle krävas dopade deltagare för att få uppleva ett världsrekord på en kokande arena, skulle du tycka att det var värt det? Skulle du vilja se en show av människor som mer eller mindre förvandlats till monster, och vart går i så fall gränsen? Kommer vi i framtiden att kunna tänka oss att titta på människoliknande robotar som gör upp på arenorna?

Det här är de diskussionerna som vi kommer att jobba med de närmsta två veckorna för att sedan presentera hur vi ser på idrotten som en religion, som en show och med en egen själ.

Vad anser du, kan idrotten liknas med en religion, har spelare och ledare ett ansvar gentemot sina följare och har klubbarna ett ansvar för samhällets utveckling?

//M 

More updates!

Fortsätter att uppdatera lite på TRGmagnus.com och mer är på väg, det som jag gjort nu är att jag lagt till lite länkar på fliken för tränare där man nu också hittar diverse användbara program. Jag har också gjort en liten uppdatering på sidan om bloggen även om den borde gås igenom kraftigt! Och nu har jag också gjort min egna ranking över de fotbollsbloggar som jag läser.

På gång är också en sida för föreningar med länkar och kommentarer kring föreningsutveckling, där kommer man snabbt kunna hitta olika tips framförallt vad som gäller för att hänga med i den moderna utvecklingen och allt vad den har att erbjuda med ex. social media, klubb-tv o.s.v.

I hope U like it!

//M

Idrottsvåldet, SVT

Har under förmiddagen följt SVT Forum diskutera idrottsvåldet inom svensk idrott och framförallt svensk fotboll. Såväl politiker, polis, jurister, klubbar och supportrar fanns på plats och förde sin talan tillsammans med de största svenska idrottsorganisationerna.

Det är den ständiga debatten om hur man ska få bort det våld som finns på och runt arenorna i samband med matcherna men det är också en debatt om att bygga om arenorna utan ståplats, om dyra böter för bengaler och övrigt pyro, det är en debatt som berör hela den unika svenska supporterkulturen.

Jag är starkt emot allt detta idrottsrelaterade våld, jag tycker att det är synd för svensk fotboll att relativt ofta behöva drabbas av dessa människors idioti. Men i diskussionen om att ta bort ståplats och att helt förbjuda pyro är jag inte lika övertygad.

Vi kan väl vara så ärliga och säga att inget lag i Allsvenskan spelar en fotboll som fyller våra nya stora arenor just på grund av den kvalité som fotbollen erbjuder. Svensk fotbollspublik kommer för att det allt som oftast är en fest på arenorna, det är en kultur och en stämning som ger en gåshud och det är känslor som är enorma. Den svenska supporterkulturen är överlag en fantastisk kultur och i det största handlar det om gigantisk kärlek från supportrar som varje vecka träffas för att ge sitt stöd till laget det lever med.

Vi ska inte bränna ned våra arenor

Ofta kommer diskussionen om det idrottsrelaterade våldet tillbaka till en diskussion om pyroteknik, de så kallade bengalerna, och självklart, är det ett förbud så är det och då bör det accepteras. Men jag tror samtidigt att vi alla kan erkänna att det är vackert när rökfärgen stiger mot himmeln. I denna frågan tycker jag att man ska se över hur man kan organisera pyroteknik, så att man får bort riskerna och att det inte stör matcherna. Och om man skulle lyckas att nå denna organiseringen så kan man ha nolltolerans mot alla bengaler som brinner utanför de organiserade.

Det är en känslig debatt

Det är en svår och känslig diskussion, men jag tror att de allra flesta har samma önskemål om hur inramningen till matcherna ska vara. Vi vill att idrotten ska vara en fest, att alla ska vara välkomna och att alla ska känna sig trygga. Vi önskar alla att idrotten ska vara en stark och ledande kultur i ett hälsosamt Sverige där supporterkulturen blomstrar och lockar ännu fler personer till våra arenor. 

//M

YTC - Mitt nya projektförslag

Mitt tidigare förslag till projekt gick i kras efter en ganska bra inledning och en mycket bra planeringsprocess. Anledningen till att det lades ned var för att förbundet själva nyligen hade upptäckt samma brist som jag och där med också börjat jobba för att åtgärda problemet. Nu har jag ett nytt projekt på gång, och har börjat om med planeringen. Än så länge kommer jag inte att avslöja exakt vad det handlar om, men titeln säger kanske en del.

//M

Ny design

Idag har det blivit lite designförändringar på trgmagnus.com, framförallt märkbart är att vänstra menyn flyttats över och lagts till höger om inläggen. För dig som läsare gör detta att inläggen får en bättre yta på bloggen. 

En annan nyhet är "knapparna" som länkar dig direkt vidare till twitter, facebook med mera.

Hoppas ni gillar den nya designen!

//M 

Fotbollsmotivation

När jag ser detta klippet så blir jag direkt sugen på att springa ned till planen, så vilken jäkla tur att vi har lånat Vinnarhallen i ett par timmar idag :)

//M

Talangutveckling enligt statistiken - ett sidoinlägg

Har du missat de tidigare inläggen? Klicka på länkarna nedan för att läsa dem:
Talangutveckling enligt statistiken
Talangutveckling enligt statistiken del 2

Hittade nyss en artikel från Reuters som var intressant och kan vara ett bra tillägg till serien med inlägg angående talangutveckling från akademierna. Artikeln berör "homegrown talents" dvs. spelare som kommer från akademin och sedan gått vidare till klubbens A-lag. I artikeln räknar de "homegrown" som de spelare som gjort minst tre säsonger för klubben i akademilagen mellan U15 och U21.

I artikeln nämns också en match där Barcelona spelade mot Levante 2012 och under den matchen hade Barcelona samtliga 11 spelare som "homegrown players". Med andra ord var hela Barcelonas startelva spelare som var fostrade genom deras egna akademi. I övrigt har Spanien 25% "homegrown players" i La Liga att jämföra med Sverige som har 29%, Danmark 32% och Kroatien 39%.

Längst ned på listan finner man Italien som endast har 7,8% och kan jämföras med Ryssland 12,9% och England 17,5%.

Källa: Reuters examines the world of soccer academies throughout Erurope

//M

Talangutveckling enligt statistiken del 2

Missade du del 1, läs här: Talangutveckling enligt statistiken.

Efter att ha fått en liten inblick i föreningarnas visioner vad gäller sina akademier så är det nu dags att ta en titt på några klubbars A-lag för att se hur visionen efterlevs. Självklart ska man ta i aktning att vi nu synar några av världens absolut främsta fotbollsklubbar och att deras framgång mäts i A-lagets resultat. Varför statistiken kan vara av intresse är för att se om deras talangutveckling och akademi producerar elitspelare eller om A-laget köper in spelare för att nå resultat.

Arsenal:

Akademins huvudmål: Att producera A-lagsspelare.

Akademins spelarursprung: 95% från London/Storbritannien 5% från utlandet. 

Akademins kostnad per år: ca: 3milj €.

A-laget: 4 spelare kommer från regionen (södra England), 2 spelare kommer från övriga England/Storbritannien och 24 spelare kommer från utlandet.

Barcelona:

Akademins huvudmål: Huvudtruppen ska ha spelare från akademin.

Akademins spelarursprung: 70% från Katalonien, 20% från övriga Spanien, 10% från utlandet.

Akademins kostnad per år: ca: 10milj €. *

A-laget: 8 spelare kommer från regionen (Katalonien), 5 spelare kommer från övriga Spanien och 9 spelare kommer från utlandet.

Bayern München:

Akademins huvudmål: Spelare med toppkvalitet och spelare från vår klubb ska fullt ut identifiera sig själva med föreningen.

Akademins spelarursprung: 90% från Bayern, 5% från övriga Tyskland, 5% från utlandet.

Akademins kostnad per år: ca: 3milj €.

A-laget: 6 spelare kommer från regionen (Bayern), 5 spelare kommer från övriga Tyskland och 13 spelare kommer från utlandet.  

* Barcelona har bland annat La Masia i sin budget som är ett lägenhetshus för sina unga talanger och deras familjer som har för långt till träning eller kommer från utlandet, därav den högre kostnaden.

Observera att klubben har utländska spelare i sin akademi, dvs. att ex. Barcelona skulle kunna klara av att efterleva huvudmålet och samtidigt ha en trupp med fler spelare som kommer från utlandet. I målet står det inget om att akademin ska fostra spelare från den egna regionen, det står dock att akademin ska innehålla spelare som härstammar från den.

Så vad är det då som gör att just Barcelona och Bayern München lyckas så bra med att få fram världsspelare från sin region och till skillnad från Arsenal inte behöver köpa in lika många spelare.

Det finns inte många stora skillnader enligt ECAs rapport men det som är tydligt och lätt att läsa ut är att Barcelona har flest anställda tränare (36st på 250 spelare dvs 1 tränare på 6,9 spelare), tvåa kommer Bayern München (26st på 185 spelare dvs 1 tränare på 7,1 spelare) och trea är Arsenal (18st på 180 spelare dvs 1 tränare på 10 spelare).

En annan tydlig skillnad är när man introducerar taktik i lagen där Barcelona börjar redan vid 8år, Bayern München börjar vid 11år och Arsenal väntar tills att spelarna är 14år. Om man istället tittar på när de börjar träna med vikter vid fysträning är Arsenal tidigast och börjar vid 15år, Bayern München börjar vid 16år och Barcelona är sist ut och börjar först vid 17år.

Barcelona och Arsenal har formationen 4-3-3 i samtliga akademilag som spelar 11-manna, medan Bayern München spelar 4-4-2.

Att ha rätt tränare är en förutsättning, men vad är "rätt tränare"?

I snitt lägger de framgångsrika klubbarna 26% av sin budget för akademilagen på att anställa personal till sina lag, det är den överlägset största posten inom akademierna och på andra plats följer anläggningen som tar 15% av budgeten.

Det är därmed tydligt att klubbarna anser att tränaren är väldigt viktig, men på frågan om vad klubben har för tränare så skiljer det sig ganska mycket, exempelvis Arsenal och Ajax söker tränare som tidigare varit spelare på världsnivå medan Barcelona inte anser att det är nödvändigt. Bayern München står lite mitt emellan och säger att från U13 vill de ha fd. spelare eller tränare med stor erfarenhet och med UEFA Pro Licens.

På frågan om det finns en tydlig tränarfilosofi i klubben har 65% av klubbarna svarat att den är väldigt tydlig och 26% har svart att det finns någon form av utarbetad tränarfilosofi.

Snabb sammanfattning:

En uppföljning på akademiernas spelare visar att klubbarna lyckas olika med att fostra spelare från de egna ungdomslagen till A-laget, men Barcelona visar att det går och att de har kommit på hur man får fram talangerna. Jag kommer att återkomma till detta när jag berör hur träningarna ser ut och hur lagen spelar genom de olika åren.

Sen avslutningsvis så har jag nu börjat komma in på vad klubbarna anser om tränarna, vad behöver de för erfarenheter, behöver de en specifik filosofi m.m. Detta ämnet ska jag ta med mig in i nästa del och undersöka mer, finns det här några större skillnader och är det värt att lägga dyra utgifter på att anställa tränare till ungdomslag?

I del 3 ska jag också kolla på antalet träningstillfällen i de olika åldersgrupperna och se vad som skiljer sig där, jag kommer också välja ut några svenska klubbar att jämföra med de största europeiska talangfabrikerna.

Källor:

ECA report on youth academies.

Officiella hemsidor för Barcelona, Arsenal och Bayern München.

Wikipedia.

+ Egna tankar.

//M   

Talangutveckling enligt statistiken

Jag har många gånger hört utryck liknande "man ska ha tur som tränare om man får en talang i sitt lag som kan bli något i framtiden", eller att "den här klubben är så liten att sannolikheten att en talang föds här är nästan obefintlig".
Och ibland har jag varit beredd att hålla med, att som tränare få en spelare med rätt vilja, karaktär och med de fysiologiska förutsättningarna vore att dra lyckans lott, - att ha tur helt enkelt.
Sen vore det upp till mig som tränare att förädla denna guldklimp som på något mystiskt sätt hamnat i min grupp av spelare.
Men är det verkligen så?

ECA har gjort en studie över flera klubbar runt om i Europa och om deras arbetssätt med akademier och talangutveckling. Deras rapport försöker att hitta ett samband mellan olika klubbar som lyckas att producera flera talanger till världseliten inom fotboll. För kan det inte upplevas en aning märkligt att ett område som Bayern, Katalonien eller en viss del av London har fått fram så många spelare som når till toppen av europeisk fotboll. Och då menar jag inte spelare som kommer till dessa klubbar vid en viss ålder (ex. vid gymnasiet), utan jag pratar om spelare som är födda i dessa områden.
Och ja, jag kan hålla med om att det är förhållandevis stora områden med många invånare, så chansen att en talang föds just där är relativt stor, men ta då exempelvis Ajax, en klubb från Amsterdam, en stad i ungefärlig storlek med Stockholm. Varför lyckas dem med sin talangutveckling bättre än vad många andra klubbar gör?
Jag är inte säker på om svaret på frågan finns i ECAs rapport, men det finns helt klart en del aspekter som är värda att diskutera vidare och ta med oss ut i de svenska klubbarna. Men rapporten är så stor och för att få fram ett rättvist resultat kommer jag också behöva leta efter andra källor och statistik som producerats under de senaste åren, därför kommer detta att bli ett inledande inlägg i en rad som berör just denna statistik, frågeställning och utvärdering.

Vad har alla dessa klubbar gemensamt?
Det man kan utläsa som också stämmer in på alla de klubbarna som lyckas att få fram elitspelare gång på gång är att de har en tydlig vision och gör ett långsiktigt arbete med att jobba fram spelare till sitt egna A-lag.

Ex. Arsenal, huvudmål för akademin: Att producera A-lagsspelare.
Ex. Inter, huvudmål för akademin: Två spelare från varje ålderskull ska nå A-truppen.

88% av de tillfrågade klubbarna anser att akademins framgång mäts i huruvida de lyckas få fram spelare till klubbens A-lag, 74% tycker också att ett mätinstrument är om man lyckats att producera professionella spelare.
40% av de tillfrågade klubbarna hävdar att ungdomslagens resultat är ett bevis på framgång, dvs. att 6 av 10 klubbar inte tittar på resultat utan på utbildning och att skapa framtida spelare.

Lokala spelare är viktigt!
En annan gemensam nämnare är att det finns en strävan efter att få fram egna, lokala talanger via akademierna. Ofta pratar vi idag om hur lag som Barcelona värvar unga spelare från hela världen, och visst, det förekommer, men bland de mest framgångsrika klubbarna finns det tydliga regler om att ge lokala förmågor chansen.

Ex. Barcelona, spelarnas härkomst: 70% ska vara från Katalonien, 20% från Spanien, 10% utländska. 
Ex. Bayern München, spelarnas härkomst: 90% från Bayern, 5& från övriga Tyskland, 5% utländska.

Klubbarna tar ett tydligt beslut i att fostra lokala spelare med en målsättning att ge dem utbildningen som krävs för att nå klubbens A-lag.

Sammanfattning del 1:
Det får bli inledningen på denna första del, och det som är tydligt här är att de klubba som lyckas med att producera talanger om och om igen är en tydlig och långsiktig vision. Medvetenhet om att målet är att utbilda framtida spelare för klubbens A-lag eller andra professionella lag framför vikten av resultat i ungdomslagen. Klubbarna söker i första hand spelare från sin egna lokala region, i andra hand söker de spelare som härstammar från samma land som klubben och det tredje och minsta alternativet är spelare från andra länder.

I nästa del har jag tänkt att gå igenom några av dessa klubbars A-lag och se hur många spelare som kommer från klubbens akademi, hur många som har växt upp i regionen, landet och hur många som har utländsk härkomst. Med andra ord, gör klubbarna som visionen säger eller är det bara tomma ord?
Jag kommer även att komma in på klubbarnas filosofi gällande tränare, och en del frågeställningar kring det området.

Källor:
ECA report on youth academies.
+ Egna tankar.

//M

Sikta dit du vill

En sak har jag ofta funderat över, just det där varför andra människor försöker att hålla en tillbaka. Som exempelvis när man berättar att man fortfarande har drömmar om sitt framtida liv och andra ska avgöra hur realistiskt ditt mål är.

Jag menar, vad du än vill göra i framtiden, så ta sikte på det, satsa allt som du tycker är värt det och bara kör, skulle det skita sig, "so fucking what", DU försökte i alla fall.

Det finns allt för många andra personer som lägger sina drömmar åt sidan för att du också ska göra det, och att skylla på tiden, att saker redan är försent är bara bullshit och ett försök att göra det lätt för dig själv att släppa din dröm.

//M

Helt jävla otroligt, Zlatan!

Zlatan, Zlatan, Zlatan, Zlatan!

Så kan man enkelt summera denna CL-kvällen efter att Zlatan gjort fyra mål i 5-0-segern för PSG. Även om alla målen var riktigt snygga så är det framförallt 2-0 och 3-0 som sitter fastklistrade på ögat.

I vanlig ordning hade vi laddat upp inför CL med flera skärmar igång, vår huvudmatch var United och i bakgrunden började vi med Real Madrid för att sedan byta till PSG där vi direkt fick se Zlatan göra en perfekt löpning och dunka in 1-0, tjugo minuter senare hade vi sett honom klacka in 2-0 och dundra (i 150km/h) in 3-0. Det är en Zlatan i total toppform inför VM-kvalet mot Portugal.

Men så finns det ju en portugis som inte ville vara sämre och gjorde 1-0 och 2-0 för sitt Real Madrid innan halvtid, visserligen ett på straff, men ändå.

Och i den andra halvleken gjorde Zlatan ytterligare ett mål där han får en boll vid straffområdets högerkryss och enkelt placerar in bollen vid bottre stolpen. Zlatan försökte sedan att göra mål på det mesta för att tangera Messi's rekord på fem mål i en och samma CL-match.

Helt otroligt!

Och för United's del då?

Jodå, sakta men säkert ser det ut som att United kommer att hitta sitt spel, även om det bara blev 1-0 efter ett självmål och även om det under vissa stunder såg oroligt ut. Men så fanns det också stunder där United rullade boll så som vi är vana att se dem, vi såg också en Rooney som bara kommer i bättre och bättre form, samt att kantspelet blir allt farligare och farligare. 

//M

Två försovningar

Vaknar med panik då jag insett att jag precis försovit mig och stressar i mig en tallrik havregrynsgröt, ägnar allt för lite tid i badrummet, kastar på mig kläderna och springer ner till den andre Magnus.

Efter att ha plingat på dörren, hör jag ett par klampande steg och ser sedan dörrhandtaget röra sig. På andra sidan står en minst lika trött människa, vad är oddsen på två försovningar när vi bestämt oss för att köra igång med en ny studioinspelning så tidigt som möjligt.

Idag flyttar vi studion till en större lokal där vi också kan ta emot gäster i vårt program, sjukt kul!

Det här vore verkligen en grej som ännu fler klubbar skulle ta och satsa på, med studio där tränare och spelare kan komma och gästa programmen, samt med inslag från veckan som gått.

//M

Ägnar veckan åt video

Studio Bosö med Magnus & Magnus

Ägnar veckan åt video, videoanalys och videoinspelning och just idag har vi kört studioinspelning!

Det är specialvecka på Bosön, vilket innebär att vi kan välja att specialisera oss på något som vi i vanliga fall inte har på schemat. Vi var två fotbollsherrar från OL som valde videoanalys eftersom att det är en viktig del av dagens fotboll, men under veckan har vi valt att spela in ett program för Bosö IF. En förening idag har ofta ett eget TV-program och det är kan vara en rolig grej att göra och kanske något som man bör ta med ut till föreningarna.

Men vi ska självklart inte kasta bort möjligheten att använda analysprogrammet, efter en kort genomgång är jag säker på att vi har en grund för att använda programmet Dartfish så fort vi har lite material att analysera.

Nu blir det att redigera studiomaterialet och inslagen för i morgon eftermiddag ska det hela vara klar, och vi ska kunna visa programmet.

//M

När man måste skriva

Söndagens TV-utbud distraherade mig i lägenheten i Uppsala och jag hade planerat att skriva klart en av inlämningsuppgifterna vars deadline väntar runt hörnet. Inlämningsuppgiften i sig är ganska enkel och utförandet ska vara i form av en krönika berörande idrotts-Sverige och med utgång från bland annat idrotten vill, krönikan ska gärna vara knuten till idrottsdebatten som stundar i media och med egna erfarenheter.

Egentligen kan man säga att krönikan ska likna några av de inlägg som jag under alla år skrivit på TRG med en enkel liten skillnad, den här måste jag skriva, något jag aldrig känt eller upplevt med TRG.

Så helt plötsligt drabbas jag av skrivkramp, total black-out och antikreativitet.

Hur ska jag inleda, vad vill jag ha sagt, vart står jag i debatten och hur framför jag de åsikterna i texten?

Vem vill läsa? Varför vill de läsa? Vad kan jag tillföra till debatten för Sveriges största folkrörelse?

Tillbaka till TRG, och till allt mitt skrivande. Jag har aldrig någonsin känt en press för att skriva, inte heller nu, jag skriver det jag tänker, när jag tänker det. På topparna har bloggen haft flera tusen läsare under samma dygn, och i dalarna har den haft en handfull. Jag har aldrig riktigt reflekterat över vad eller varför vissa av inläggen haft fler läsare, vad skillnaden varit mellan de inlägg med bra hits och de med mindre bra.

Så varför börjar jag ens fundera över det här nu? Allt jag behöver göra är samma sak som jag gjort flera gånger per vecka under de senaste fyra åren.

Jag börjar fundera över varför prestationsångesten kommer, om det har med bedömningen att göra, men det tror jag inte, jag bedöms just nu utav dig som läser. Jag börjar fundera över om det har med deadlinen att göra, men ärligt talat så är det så långt bort i fjärran jämfört med innehållets längd att det finns ingen stress i det här arbetet. Jag funderar över om det har med pressen på korrekthet och språk att göra, men inte heller där är jag den typen som reflekterar över sådant, jag skriver i en krönika med det språket som kommer i mitt huvud.

Men så sitter jag här med pappret på uppgiften framför mig, och med ett öppnat tomt dokument i word endast innehållande min rubrik ”svensk idrott – världens bästa ?”

Jag nämnde aldrig det innan, men TVn distraherade mig så pass mycket att jag tillslut bestämde mig för att lämna lägenheten, jag åkte upp till Ella’s jobb och satte mig i restaurangen på IKEA med en varm kopp kaffe och en nybakad äppelpaj. Jag placerade mig i hörnet med utsikt över parkeringsplatsen och tänkte att jag på något sätt skulle hitta inspiration här. Utanför fönstret ser jag en stor neonskylt med texten ”Stadium” lite längre bort finns en annan med ”Intersport” och en med ”XXL”, bara ytterligare några meter längre bort finns ”Team Sportia”. Vid bordet jämte mitt sitter en barnfamilj, två barn iklädda varsin fotbollströja, båda röd-blå med ”MESSI” tryckt i gult på ryggen, lite längre bort i restaurangen sitter ett par, han har en vit och röd tröja med texten ”Liverpool” över skulderbladen.

Genast kopplar jag intrycken till min rubrik, jag funderar över barnen som sitter med fotbollströjor från Spanien, och killen med ett engelskt klubblag tryckt på tröjan. Jag funderar över hur ett mellanstort handelsområde i en stad som Uppsala kan innehålla de fyra största sportkedjorna och jag funderar över att TV4 på en bra sändningstid visade Bandypremiären mellan Västerås och Hammarby.

Samtidigt har jag i beaktning att RF just meddelat att elitstödet sänks med 30 miljoner och att de flaggar för att verksamhetsstödet kommer att sänkas, detta främst eftersom att regeringen inte ökat det statliga stödet sedan 2010 och att RFs undansatta pengar för dessa stöd börjar ta slut.

Så till poängen, det tog mig ett inlägg på bloggen att hitta vägen till uppsatsen, frågan är hur svensk idrott kan vara världens bästa om inte alla är med, vi behöver gemensamt satsa på en av Sveriges äldsta och största folkrörelser, om målet ska vara att svensk idrott ska vara världens bästa i det hänseende att det ska skapa en bättre hälsa, en bättre gemenskap och en större glädje, då får ingen lämnas utanför. Frågan är ”lämnas något utanför?”

//M