Visar inlägg med etikett Allmänt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allmänt. Visa alla inlägg

onsdag 7 augusti 2013

Kort tid kvar som smålänning

Snart går flyttlasset till Bosön på Lidingö, jag hade en enorm lista att pricka av innan flyttlasset ska gå, men vardagarna har kantats av motgång och nu är tiden knapp.
Det kommer att bli intensiva dagar innan flytten, mycket har fått skjutas upp på grund av personliga anledningar men nu är dagarna förhoppningsvis ljusare igen och jag kan fokusera på att avsluta kapitlet.

Startar nu också en ny kategori här på bloggen som heter Bosön där ni kan följa det nya livet :)

Bara detaljer återstår med en ny klubb också, står inför en riktig utmaning i framtiden!

//M




måndag 24 juni 2013

Nytt koncept

TRGmagnus kommer snart tillbaka med ett nytt koncept.
På grund av att jag kommer att flytta till en spännande miljö strax utanför Stockholm så kommet vissa saker att förändras på bloggen.
Innehållet kommer fortfarande att handla om fotboll, utveckling, träning och dylikt. Men kanske på ett något annorlunda sätt.

Innan jag avslutar kapitlet "Småland" så ska jag ge er en uppdatering på vissa saker.

Det kommer under veckan!

//M

tisdag 4 juni 2013

Olika världar, samma kärlek

Att kasta ut en boll på ett grönt fält berör!
Idag har jag fått uppleva två världar av fotboll, men samma glädje och kärlek.

I Vetlanda ordnar Rädda Barnen läxhjälp på ett område som kallas Kantarellen och är ett av stadens mest segregerade områden.
Fantastiska människor ställer upp och hjälper barn i alla åldrar och av alla nationaliteter att inte bara läsa läxor utan att också umgås och utvecklas tillsammans.

Idag hade de avslutning inför sommarlovet och därför ville de göra något extra roligt.
Därför dök jag upp tillsammans med en av mina spelare och vi tränade fotboll i två timmar.
Vi körde en liten stund med driva, passa och skjuta (uppdelat var för sig), sedan spelade vi småmål och pratade lite om att det är så det ser ut i våra fotbollsföreningar. Vissa var redan med i någon förening, andra blev förhoppningsvis intresserade att göra det i framtiden.
Efter att ha pratat en liten stund var det dags för match på stor plan, tjejerna ville vara i ett lag och därför blev det tjejerna mot killarna.
Det blev minst sagt på blodigt allvar för en stund.

Innan vi avslutade pratade vi om att de har en fantastisk möjlighet till spontanfotboll då de alla bor precis vid en fotbollsplan.
Vi pratade också om att även om det i matchen blir allvar, och man ibland blir arga på varandra är det viktigt att när man går hem ska man vara vänner igen, nästa dag kanske man spelar i samma lag!

Det var en fantastisk stund och jag känner att jag tar med mig många saker som jag kan se tillbaka på med ett leende.


Efteråt åkte jag till vår Utvecklingsgrupps träning.
Det är en annan värld.
Organiserat, disciplinerat och fyllt av målmedvetenhet.
Det är allvar från början till slut.

Men ändå är det samma sak, det är glädjen av att få sparka på en rund sak som vi kallar för boll!

//M



onsdag 22 maj 2013

Chasing dreams

Mitt filosofiska jag börjar ta överhand igen och tankarna i huvudet snurrar fort.
Kanske för fort? Vem vet.
Men ibland undrar jag vad som hände med drömmarna och varför hållplatsen blev en permanent väntan, och på vad?
Jag kommer ihåg när man var yngre och vågade säga vad man drömde om, och vad man tänkte om alla som sa att det var orealistiskt. Vad hände sen, varför blev man som dem?

Som fotbollstränare är man van vid att skapa drömmar, ibland för en kort sekund, ibland för en livstid. Och på det området har jag bestämt mig att inte slå undan benen på någons dröm, aldrig någonsin.
Men varför kunde jag då inte klara av att behålla min egna?

Nu är jag på banan igen, jag har samlat mina tankar och fokuserat på målet.
Det finns två alternativ, antingen låter man livet stå i vägen för drömmen eller så lever man livet genom drömmen.
Några andra alternativ finns inte.
Det är svart och vitt.
Det är bara att välja.

2012, det bästa året någonsin är historia, nu är målet att 2013 ska knäcka 2012.
Sedan tar vi det därifrån.

//M

tisdag 21 maj 2013

Vad har hänt?

Bloggen har återigen haft ett litet uppehåll, vad är det egentligen som har hänt?
Jo, det är nog mest att det varit en intensiv period och jag har inte riktigt hunnit med.
Här kommer nu ett blandat inlägg med lite av varje.

Personlig fotboll:
Utvecklingsgruppen i Hvetlanda GIF jobbar på, träningarna får högre och högre tempo och även kvaliteten har en markant skillnad mot i våras.
Resultaten för utvecklingslaget har uteblivit och vi ligger på sista plats med 0 poäng, men vi har gjort ett par riktigt bra matcher, och i två av seriens matcher kunde det nog lika gärna blivit tre poäng.
Men vi skiter i att titta på poängen och jobbar vidare med just utvecklingen, vi spelar med ungt lag och senast hade vi en snittålder på 16,8 och ändå är vi bollförande under stora delar av matchen.
I gruppens P17 flyter det på och där leder vi istället tabellen med idel segrar, vi har flera spelare i gruppen och det gör att det blir mycket matchning för vissa.
Dessutom har skadeläget i A-laget gjort att vi har fått flytta upp spelare dit de senaste matcherna och det har blivit A-lagsdebut för ett par 97:or och en 98:a den senaste tiden.

Svensk fotboll:
Efter att jag kom hem från utbildningen "Träna och leda små lirare" som jag höll i förra veckan, har jag fått en bra bild av framtidens fotbollsspelare som pratar mycket om spelet, prestationen och gärna ser bort från resultat inom ungdomsfotbollen.
Jag hoppas att dessa ledare kan hålla fast vid den filosofin genom spelarnas hela ungdomskarriär.

En annan sak jag funderat på de senaste dagarna är den svenska säsongen, är det inte dags att vi förlänger den?
Många lag har ett jätteuppehåll över sommaren, och där skulle man kunna klämma in minst två matcher till, på både våren och hösten kan det bli ytterligare ett par.
Vi missar mycket fotboll i Sverige med vår korta och intensiva säsong.
Träning i all ära, men matchning är väldigt viktigt.

Fotbollen i Vetlanda för övrigt?
Jag tycker att fotbollen i Vetlanda ser ut ungefär som förväntat, lagen presterar som man innan säsongen kunde tippa.
Det positiva är att det finns massor av unga spelare i regionen som är på väg framåt och om man kan ta hand om dem på rätt sätt så kommer vi att få fram bra talanger.
Jag tycker väl att man borde kunna få upp publiksnittet på samtliga lag i kommunen en aning, ett arbete som föreningarna bör se över.
Visserliggen liger föreningarna med i toppen av publikligan i sina respektive serier, men det borde gå att locka många fler och i jämförelse med de andra lagen i serierna så har vi inte samma utbud som Jönköping och Växjö vad gäller elitfotboll. Därför är våra lag de enda alternativen för publiken.

Allmänt:
Som jag inledde inlägget så händer det mycket nu, såväl inom fotboll som hemma och dagarna susar förbi i en otroligt hög hastighet. Mycket planer för framtiden diskuteras inom hemmets väggar och det sätter igång hjärnan en hel del.
Men det är roligt när det händer saker måste jag säga, skönt ibland med en ledig dag dock (som idag) där man får lugn och ro att tänka igenom saker.

Mohammed:
Mohammeds situation i Jemen är fortfarande oroväckande, och vårt arbete för att få hem honom fortsätter. Jag är grymt besviken på myndigheter som fortfarande ignorerar en och inte har svarat på de brev som jag skickat med en frågeställning till dem.
Det är människors liv som står på spel och då tycker jag att de bör förmå sig att svara!?
Vi har fortfarande tät kontakt med Mohammed och hans mamma nere i Jemen och de hoppas självklart på en lösning där man kan få dem från striderna igen. Det Mohammed har fått bevittna de senaste månaderna är sådant som ingen människa ska behöva få se, att han dessutom är uppväxt med den svenska kulturen och vårt levnadssätt gör att det är en stor chock för honom.

Vi har fört över en del pengar till dem som har varit avsedda för att säkerställa deras säkerhet och deras hälsa i form av mat och vatten.
Pengarna har också gått till att skaffa ID-handlingar och pass, för att i framtiden kunna resa ur landet, just nu är det dock inte möjligt, de behöver först ett visum eller asyl i ett land.

Om du vill/kan hjälpa till är bankgirot: 172-0051
Varje krona är viktig för att hjälpa familjen.

Avslutningsvis:
Det ska bli bättring här på bloggen, jag märker i statistiken att intresset fortfarande är högt och självklart ska jag ta mig i kragen.
En hel del förändringar är på gång, så håll till godo!

//M

fredag 17 maj 2013

Världens snabbaste vecka?

Kan denna veckan ha varit världens snabbaste?
Jag tror det.

Det känns som att veckan är precis i starten men ändå går den mot sitt slut och det finns ett par anledningar till denna känsla.
Nummer ett, jag har tillbringat stora delar av dagarna på fotbollsplanen och jag har gjort det tillsammans med en underbar grupp av ungdomar som vill utvecklas.
Jobbet som fotbollstränare är lätt när man har en sådan trupp. De sprider enorm energi och glädje.

Nummer två, jag har varit med om nya utmaningar då jag på egen hand höll utbildningen för SmFF "träna och leda små lirare". Nya erfarenheter och en boost för ens egna känsla. Det laddade batterierna ännu mer och energimätaren nådde toppen.

Nummer tre, "Projekt X" når resultat. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Nummer fyra och det viktigaste, även om det blivit ganska lite tid med min underbara sambo de senaste dagarna så har hon stöttat mig på det mest fantastiska sätt. Jag har henne att tacka för allt.

Här kom ett grymt personligt inlägg, men jag måste ibland sätta på kranen av känslorna. Vilken fantastisk vecka!

Ikväll blir det att följa @HvetlandaGIF på Twitter i deras bortamatch.
Och för övrigt passa på att njuta hemma med Ella och H&R

//M

tisdag 7 maj 2013

Dagarna går, fortfarande inget svar

Dagarna rullar allt fortfarande och Mohammed är kvar i Jemen.
Vi vet att den hjälp vi skickat via pengar hjälper honom och hans mamma och vi är enormt tacksamma för alla ni som hjälper oss!
Oroligheterna i Jemen skrämmer mig allt mer ju mer jag läser om det eskalerade våldet och om den framtidsbild som flera organisationer tror om Jemen.
För en 16-årig kille uppväxt i Sverige är denna historien förödande och oacceptabel och vi försöker ta kampen för honom på hemmaplan för att göra det möjligt för honom att resa hem till Sverige igen.

Men hur tar man kampen för en människas rätt till ett liv när man fightas mot en ansiktslös myndighet?
Vem ställer man till svars för ett horribelt beslut om ingen har rätt att syna verksamheten?
Migrationsverket verkar till synes ha krupit in i ide och vill inte komma fram förarens vi har gett oss.

På deras hemsida står det vackert.
"Vi svarar på alla mail som kommer till oss".
Jag får inget svar.
Iallafall inte ännu.
Snart har en månad rullat förbi.
Och detta i ett fall där varje dag kan vara livsavgörande.

Självklart blir jag allt mer kritisk för varje dag, jag känner att myndigheter och politiker sviker oss och skyddar varandra. Standardsvaret vid kontakt med dem är att de inte kan svara på enskilda ärenden, det svaret får man även vid generella frågor.
Deras verksamhet är skyddad genom att ingen utomstående får ifrågasätta dem. Det påminner om Sovjet eller Nordkorea mer än vad jag någonsin kunnat ana.
Jag hade högre förhoppningar om Sverige, men jag hade fel.

Men jag tycker nog att Migrationsverket får ligga kvar i sitt ide, för jag tänker inte sluta leta förens jag hittat dit och då kan de inte komma undan mina frågor. Då tänker jag ställa dem mot idets råa vägg, och jag tänker kräva mina svar.

//M

fredag 3 maj 2013

100kr för att rädda din kompis liv?

Vad är 100kr värt för dig?
En pizza med tillhörande dryck? En biobiljett? Snacks till lördagsfilmen?

Ja, det är inte mycket man får för 100kr i dagens Sverige.
Men om jag skulle säga att du för 100kr kan vara med och rädda en kompis, vad blir den 100-lappen värd då?
Ganska mycket mer, eller hur?

Vi fortsätter kampen om vår lagkompis, skolkamrat och vän Mohammed som har fått en tuff vardag i stridigheternas Jemen. Varje bidrag är enormt viktigt och varje människa som deltar gör skillnad!

Privatpersoner, företag och föreningar som vill delta i kampen kan göra det via Bankgiro 172-0051 "För Mohammeds Framtid".

Läget just nu:
Mohammed och hans mamma Fatima har fått ID-handlingar som fungerar inom Jemen. Pengar har även skickats från Sverige för att hjälpa dem med mat och vatten.
I nästa steg ska de båda försöka skaffa pass, samtidigt jobbar vi mot de svenska myndigheterna för att de ska inse sitt misstag och låta dem flytta tillbaka.

I Jemen har för övrigt drönarattackerna trappats upp och bland annat DN (dagens nyheter) har rapporterat om attackerna som sker mitt i byar där oskyldiga befinner sig.
Sidan för säkerhetspolitiken varnar för att våldet kan fortsätta att trappas upp mellan de södra och norra delarna.
På flera sidor beskrivs landet i krig även om det officiellt inte befinner sig i ett sådant.

Mohammed och hans mamma befinner sig knappt en kilometer från stridigheterna och de hör mycket väl ljudet från skottlossningar och bombningar.

Vår hjälp här hemma är enormt viktig och vi måste fortsätta att kämpa för att få hem Mohammed och Fatima igen.
Tillsammans kan vi göra det!

Hjälp till att sprida informationen och Bankgiro samt om du har möjlighet, släng in en slant!

//M

torsdag 2 maj 2013

En lurande och skev bild av våldet i Jemen

Samtidigt som Mohammed kämpar för sin överlevnad måste vi brottas med den svenska vardagen, en jämförelse som är obeskrivligt.
Mohammed berättar hur han var på en bank för att hämta ut pengarna som vi skickat, under tiden har står där rånas banken och tre personer skjuts ihjäl framför ögonen på honom.

Vi har matats av en skev bild över våldets utveckling i Jemen.
Svenska Migrationsverket verkar påstå att Jemen är lugnare idag än för några år sedan, men vad säger sanningen?

2010 verkade Jemen ha inlett ett samarbete med USA för att bekämpa terrorismen i landet, då var al-Qaida den största terrororganisationen med ca 300 medlemmar.
Idag 2013 pratar man om att al-Qaida är flera tusentals.

USAs inblandning 2010 beskrevs som ett samarbete, idag 2013 berättar folk från Jemen om ett USA-hat eftersom att bomberna även går mot oskyldiga jemeniter.

Och inte heller stamkrigen har avtagit, landet är uppdelat och många hade nog beskrivit att landet ligger mitt i ett inbördeskrig.

Men paragrafryttare gillar definitioner, och definitioner går att definiera på olika sätt.
Det är kanske enkelt att sitta bakom skrivbordet och göra en bedömning av ett land som Jemen, men frågan är hur den har gjorts?
Mohammed har på den korta tiden i Jemen fått se tre människor mördats och också förlorat tre nära släktingar.
Mohammed har suttit i fängelse och sedan dess varit på flykt, han somnar till ljudet av bomber och skottlossningar, och på dagarna kan han plocka hylsor utanför sitt hus.

Vi har hjälpt familjen ekonomiskt, och ibland funderar jag på vad som hade hänt om vi inte gjort det.
Kanske hade Mohammed istället fått sitta med ett automatvapen just nu för att få en minimal lön till sin mamma.

Jag ställer mig frågande.
Personen bakom skrivbordet som anses ha gjort sitt jobb.
Visste han/hon att det skulle bli såhär?
Vi berättade det för dem redan före utvisningen, vi visste.
Hur kan då en av Sveriges största myndigheter inte veta?

//M


måndag 29 april 2013

Lost connection

Det har gått drygt två dygn sedan jag hörde från Mohammed senast.
En orsak är att pengarna på hans mobil tog slut och han har inte kunnat vara på nätet.
Men vi har fört ned nya pengar som de bör få idag så jag hoppas att jag kan få kontakt med honom ikväll.

Rapporter säger att Mohammed sedan han utvisats till Jemen har förlorat tre släktingar. Minst en av dem vet vi har blivit mördad, de andra två har vi ingen riktig information om vad som hänt.

Sista gången jag var i kontakt med Mohammed berättade han hur stridigheterna kom allt närmre det hus som han gömmer sig i, och han skickade en bild på hylsor som han hittat precis utanför huset.
Han berättade om bomber så nära som mindre än en kilometer bort.
Han berättade även om hur tacksam han är över allt stöd från vännerna här hemma i Sverige.

Det har trillat in lite pengar på kontot för Mohammeds Framtid och vid HvGIFs senaste hemmamatch skänkte publiken 800kr.
Och det behövs pengar för att hjälpa Mohammed, pengar till mat och till rent vatten, men också pengar till telefon, så att vi kan hålla kontakten med honom.
Vi tittar nu efter en solcellsladdare till hans mobiltelefon då det är brist på el där han bor.
Förhoppningsvis ska även pengarna kunna hjälpa familjen att skaffa pass och ID-handlingar.

Allt fler människor engagerar sig i Mohammed och vill hjälpa till.
Det ger alltid ny energi, och ju fler vi är desto mer kraft har vi.

För er som vill skänka pengar finns Bankgiro 172-0051
Alla pengar går till att hjälpa Mohammed och hans mamma Fatima.

//M

fredag 26 april 2013

I dagens matchprogram

Bara dagar innan 16-årige Mohammed utvisades till Jemen så trycktes Hvetlanda GIFs programblad för säsongen 2013.
På sidan 44 finns Mohammed.

Ikväll klockan 19:00 börjar matchen mellan Hvetlanda GIF och Ekhagens IF i division 4 på Heds Arena. Där finns också matchprogrammet med hela A-laget samt den utvecklingsgrupp som Mohammed tillhörde.

Innan och under matchen kommer det också att samlas in pengar för att hjälpa Mohammed och hans mamma i Jemen, denna insamling arrangeras av Mohammeds vänner och alla pengar används för att hjälpa familjen på plats i ett oroligt Jemen.
Det finns också personer som är väl uppdaterade om hur Mohammed har det just nu om någon vill ställa frågor till dessa.

Dessutom är det ju match, där Mohammeds klubbkamrater gör hemmapremiär och jagar säsongens första fullpott.

Idag samlas vi alla på Heds, vi vet att fotbollen förenar oss alla och är en mötesplats oavsett från vilken kultur man än kommer.
Ikväll får vi ännu ett bevis på det!

//M

torsdag 25 april 2013

Speach of Maria

Here is a text written by my fantastic sister in Edinburgh, Scotland:

Whether or not an individual is forced to live in fear, faced by war and poverty is not determined by his/her actions but simply by the location of where he or she happens to be born.
People supporting the deportation of children to countries like Yemen must believe this is right: that children should have to live in a war zone because that was where they were born.
Do they ever stop to think that it could equally have been them… or their children?
Would they have felt the same way then or would they have believed, like I do, that children and good moral people should have the right to live in peace, wherever that place might be, despite of their birth location.
People cannot influence where they are born, but if they could what would our world be like? I think the world would unite in the fight against war and poverty to ensure all countries live in peace.

Written by Maria Eriksson, Edinburgh

Till alla dom som säger

Det här inlägget är till alla dom som i ärendet med Mohammed säger att Jemen inte är för farligt land för att flyktingar där ifrån ska ha rätt till asyl.
Jag får många mail och även telefonsamtal om ärendet, 95% av dessa är från människor som håller med mig i min ställning och som på olika sätt vill hjälpa Mohammed.
Men det finns också de som tycker olika, de som försvarar Migrationsverket och så finns det en liten andel med personer som jag knappt ens vill nämna, jag tror att ni förstår ändå...

Att vi har rätt att tycka olika och uttrycka vad vi tycker är västvärldens diamant, och det försvarar jag i oändlighet. Men jag skulle vilja be er tyckare att åtminstone sätta namn på er själva. Kommentarer och mail med fullständig anonymitet ser jag som kommentarer från en människa som inte vågar stå för sin åsikt, och frågan blir då, vad är den åsikten värd?
I övrigt har jag full respekt för vad ni skriver till mig.

Nu till självaste ämnet, ni säger att Jemen inte är ett land i väpnad konflikt, och det är möjligt att Migrationsverket också tycker så, de har ännu inte svarat på mitt mail.

Jag kan bara säga att om amerikaner hade bombat delar av Sverige, och om vår militär hade utövat våld mot folket så hade jag tyckt att Sverige låg i väpnad konflikt.
Om Sverige dessutom hade varit uppdelat i regioner som i sin tur bekämpade varandra som om Småland skulle skjuta mot Skåne. Då hade jag kallat det inbördeskrig.
Sen får byråkraterna kalla det vad fan de vill rent ut sagt.

För en dag sedan förlorade Mohammed en släkting som blev skjuten på öppna gatan i Jemen. Det är till ett sådant land som vi skickat en 16-årig grabb som är mer svensk än jemenit.
Varför han blev skjuten har jag ännu inte klart för mig, men att det oroar Mohammed har inte undgåtts.

Flera världsorganisationer varnar för att Jemen kan vara på väg mot en ännu våldsammare framtid när nu oljan börjar sina. Även det bör tas i hänsyn i Migrationsverkets arbete.

Lägg där till att pappan är dokumenterat efterlyst, och de som känner till kulturen där vet att om de inte kan få tag i pappan blir sonen direkt ärvande vad gäller den bestraffning som pappan skulle få. I ett land som Jemen kan detta mycket väl innebära tortyr vilket också utlänningslagen säger att vi inte ska utvisa personer till land som utövar tortyr.

//M

onsdag 24 april 2013

När kämparn tar över och striden har börjat

Mer ang. vår vän Mohammed

Först vill jag börja med att tacka er alla, min mailbox plingar hela tiden med brev från er fina människor som vill hjälpa till.
Ert engagemang i sig fungerar som bränsle och går rakt ut i mina ådror!
Många av er ställer frågor och jag ska försöka svara var och en av er men det kan ibland ta lite tid.

Jag är en idrottsmänniska och därför också den naturlige kämparn, jag är den där som vid halvtid med underläge 1-2 och två man utvisade säger "jag älskar att vi fått en utmaning". (Just det har faktiskt hänt och vi vann matchen med 6-3).

Jag kan dock inte säga att jag älskar den utmaning som vi har framför oss just nu, men jag kommer kämpa.

Många frågor berör hur ni kan hjälpa till och det första sättet är att hjälpa till att sprida informationen och berätta för andra om hur grymt fall detta är.
Ni får gärna dela den informationen som jag har skrivit, eller andra mediers för den delen också. De flesta medier har en liten knapp där man kan dela inläggen på Facebook, Twitter eller andra sociala medier.

Ni kan också hjälpa till med pengar som går oavkortat till Mohammed och hans mamma i Jemen.
Vi har hittat ett tryggt sätt att föra över pengar dit.
Pengarna används framförallt till mat och vatten, men i förlängningen även till att kunna hjälpa dem med ID-handlingar, pass, kläder m.m. som behövs för att leva.

Samtidigt kämpar vi mot byråkratin och familjens upprättelse mot framförallt Migrationsverket som måste inse att de tagit ett huvudlöst beslut.

För mig går det inte många sekunder på dagen där jag inte tänker på Mohammed, vår relation byggdes snabbt men han påverkade mig starkt.
Hans berättelse gjorde mig enormt rörd och ändå kunde han hela tiden le.
Det han gått igenom redan innan han kom till Sverige är sådant som ingen människa ska behöva gå igenom.
Nu, efter att Migrationsverket tagit ett enormt felbeslut tvingas han gå igenom det en gång till, därför kämpar jag så hårt för att hjälpa honom.
Och jag är tacksam för alla er som slutit upp vid vår sida!

***

Om du vill bidra med en liten slant gör du det till Bankgiro; 172-0051
Alla pengar går till Mohammed och Fatima i Jemen!

***

//M

tisdag 23 april 2013

Fotbollen förenar oss i fallet Mohammed

16-årige Mohammed spelade till vardags fotboll i Hvetlanda GIFs utvecklingsgrupp där han precis gjort sin första försäsong som seniorspelare.
Nu befinner han sig i Jemen bara hundratals meter från skottlossningar efter att Migrationsverket på ett ohumanitärt och grymt sätt utvisat han och hans mamma.

Jag har de senaste dagarna tagit emot mail från flera fotbollsföreningar som vill vara med och samla in pengar som går till familjen i Jemen.

Det är ännu ett starkt bevis på att fotbollen förenar oss.

På fredag kl. 19:00 spelar Hvetlanda GIF sin hemmapremiär på Heds Arena och där finns deras programblad med Mohammed i. Jag vet att Mohammed är stolt över att finnas i det bladet och jag kommer för alltid att spara det som ett väldigt viktigt minne.

Vart pengarna går?
Pengarna som sätts in på "För Mohammeds Framtid" på Bankgiro 172-0051 kommer att gå till Mohammed och hans mamma Fatima i Jemen.
De ska användas till att familjen ska få en säker vardag, till mat och till kläder.
I förlängningen ska de gå till att skaffa ID-handlingar och ev. utbildning för Mohammed.
I framtiden hoppas vi att pengarna också ska kunna användas till att Mohammed ska resa tillbaka till Sverige.
Det är här han hör hemma!

//M

måndag 22 april 2013

Hjälp Mohammed från Sverige

Vi har nu lyckats upprätta ett Bankgiro dit man kan skänka en slant, liten som stor.
Dessa pengar går till Mohammed och hans mamma Fatima i Jemen.

Vår tanke är att under tiden som vi jobbar för fullt med att få de svenska myndigheterna att låta dem komma hem till Sverige igen, ska dessa pengar säkerställa deras säkerhet och förhoppningsvis också hjälpa Mohammed att kunna fortsätta att utbilda sig.

Bankgirot är: 172-0051
Namn: "För Mohammeds Framtid"

Kampen här hemma går vidare och vi jobbar på överklagan, samt bygger samarbete med olika organisationer.

Ingen kan göra allt, men tillsammans ska vi ha vår vän tillbaka!

//M

söndag 21 april 2013

Till Migrationsverket 2

Här kommer ännu ett öppet brev till Migrationsverket, detta kommer även att sändas till dem via e-post.


Hej!
Jag skickade några frågor till er för ett par månader sedan, ni har tyvärr inte förmått er att svara.
Det gör mig både ledsen och arg, tyvärr kan jag inte tolka det annorlunda än att ni saknar svar för det arbete som ni utför.

Nu har jag fler frågor, och denna gången hoppas jag att ni vill ta er tiden att svara.

Om jag har förstått saken rätt så ska ni fatta era beslut efter utlänningslagen, och mina frågor berör den.

Kap. 1 §2. Tolkar jag som så att alla är barn tills de fyllt 18. Med andra ord är en person vid 16års ålder ett barn. Korrekt?

Kap. 1 §10. Tolkar jag att vid alla fall som berör barn ska ni ta extra hänsyn så att dennes hälsa eller utveckling inte äventyras. Korrekt?

Kap. 12 §1. Ni skall inte verkställa utvisning om det finns anledning att tro att den ni utvisar riskerar någon form att bestraffning i det land ni utvisar denne till. Korrekt?

Kap. 12 §2. Ni skall inte verkställa utvisning om det finns risk för att denne kan förföljas i det land som denne utvisas till. Korrekt?

Kap. 12 §3. Ni skall inte verkställa en utvisning om landet berörs av en väpnad konflikt och i enlighet av kap. 4 §2 är detta då en flykting som behöver skydd. Korrekt?

Nu vill jag bygga ett litet scenario för er...

En familj från Jemen har bott i Sverige de senaste 5åren, detta efter att de varit på flykt i ungefär lika lång tid. Pappan i familjen är efterlyst i sitt hemland för ett brott han hävdar att han inte har begått, hans egen version menar att det beror på politiska åsikter.
Vi vet att Jemen är ett fattigt land med stora brister i så väl hälsa som infrastruktur och vi vet att svenska UD klassar landet som farligt på grund av inre väpnade konflikter.

Familjen som kom till Sverige i januari 2008 har sedan dess fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, men på grund av oroligheterna i Jemen har ni valt att inte utvisa familjen.
Tiden har gått och pojken i familjen har gått från 11år till 16år, han pratar flytande svenska och kämpar med att bli behörig för det svenska gymnasiesystemet. På fritiden spelar han fotboll och umgås med sina vänner.

Efter 5 år i Sverige bestämmer ni er att utvisa familjen, massor av människor sluter upp bakom familjen och vill hjälpa dem att övertala er att ompröva deras beslut. Under tiden väljer familjen att gömma sig, rädda för sitt liv att skickas tillbaka till det land som de lämnat nästan 10år tidigare.
Efter ett tag klarar inte mamman och pojken att vara gömda längre utan väljer att åka till er och be er att ompröva beslutet.

En familj väljer att ta hand om dessa två, men pappan valde att fortsätta gömma sig.
Mamman och pojken får av er och polisen en känsla av att beslutet kan omprövas, men tillslut får de avslag, under denna tiden går 16-åringen i skolan precis som vanligt.
Deras uppfattning är att de får tre veckor på sig att överklaga ert beslut och under denna tiden får de också ett par inbokade tider för besök hos polis.
Efter en vecka är ett sådant besök.
Polisen griper dem och bara timmar senare sitter de på ett flyg som går via Köpenhamn, till Kairo och vidare till Jemen.
Polisen följer dem till Kairo, men där väljer sedan polisen att vända om och skickar mamman och sonen själva till Jemen.

Här antar jag att ni avslutar ert ärende?

Det här har hänt sedan.

De landar på flygplatsen i Jemen, där de grips och sätts i fängelse.
För att komma ut från fängelset måste någon betala vakterna, och vem ska göra det i ett så fattigt land som Jemen? Tur att de har svenska vänner som kan föra över pengar till deras släktingar.
När de väl kommit ut från fängelset får de träffa sin släkt, eftersom att polisen inte lät dem ta med något från Sverige så kom de helt tomhänta, och återigen till ett väldigt fattigt land.
Släkten har fått uppfattningen av att mamman och sonen är efterlysta efter som att pappan var efterlyst, och de blir tvungna att gömma sig och kan inte gå för att skaffa ID-handlingar eller något som styrker deras identitet.
Då förstår ni också att den 16-årige killen inte heller kan gå i skolan.

Så min fråga till er är, hur anser ni att om detta scenario har hänt att ni inte har brutit mot följande:
Kap. 1 §10 Barnets hälsa eller utveckling ska inte äventyras, ni skickar en 16åring till ett land där han inte kan gå i skola och får leva i fattigdom.
Kap. 4 §2 Ni hävdar alltså att Jemen inte har en väpnad konflikt? (Det finns både inre och yttre)
Kap. 12 §1 Ni ska inte skicka någon till ett land där de kan komma att bestraffas, Jemen satte dem i fängelse direkt, vilket via svenska privatpersoner har lösts men nu är de efterlysta.
Kap. 12 §2 Ni ska inte skicka någon dit de riskerar förföljelse, man visste ju redan innan att pappan i familjen var efterlyst. Alla som kan något om kulturen i Jemen visste att de skulle bli efterlysta där. Med andra ord förföljda.
Kap. 12 §3 samma som Kap 4 §2. Ni ska alltså inte utvisa någon till ett land där det är väpnad konflikt.

Ni behöver inte svara att ni inte kan gå in på enskilda fall, utan svara bara om jag förstått de olika paragraferna rätt och om ni anser att ni tagit rätt beslut på följande scenario.
Och snälla, svara denna gången.

Med vänliga hälsningar (om det hjälper)
Magnus Eriksson
Växjö 2013-04-21

lördag 20 april 2013

Jag fick inga svar

För en tid sedan skickade jag ett brev till Migrationsverket vilket jag också publicerade här.
Jag fick aldrig något svar...

I brevet finns flera frågor om hur deras vardagliga verksamhet bedrivs då jag anser att de i vissa fall, som Mohammeds, bryter mot sina egna regler och lagar.

Eftersom att jag inte fått några svar antar jag att de inte har några svar.
Jag antar med andra ord att denna myndighet inte vet vad de gör.

Om de hade vetat vad de gör så hade de ganska enkelt kunnat svara.

Nu filar jag på ett nytt brev, men denna gången kommer jag att lägga alla moraliska frågor åt sidan.
Jag kommer att ifrågasätta hur de kan gå emot utlänningslagen och Barnkonventionen och jag har en lång lista med punkter som de brutit mot.

Och denna gången kommer jag kräva svar.

//M

P.S
För alla er som följer bloggen för mina tankar kring fotbollen så kommer det självklart att fortsätta skrivas om det på bloggen. Just nu måste jag dock prioritera det här.

fredag 19 april 2013

Migrationsverket visste inte vad de gjorde

Jag vet, det är inte mycket fotboll på denna fotbollsblogg just nu. Men det är bara fotboll när det kommer i jämförelse med en människas rätt till ett liv.

Fallet Mohammed, fortsätter att visa på stora brister i hur myndigheterna agerar i vårt land. Och trots att vi flera gånger sagt till dem vad som kunde hända så valde de till slut att verkställa utvisningen. Och mycket har gått precis så fel som vi varnade Migrationsverket för!

Först vill jag börja med att kritisera själva överlämningen. Polisen som skulle följa Mohammed och hans mamma vände i Kairo och följde aldrig med dem till flygplatsen i Jemen.
Med andra ord kunde de inte heller säkerställa att Jemen tog emot dem!

I Jemen sattes Mohammed och hans mamma i fängelse, för att komma ut därifrån behövdes pengar.
När Mohammed och hans mamma greps fick de verken med sig några pengar eller andra tillhörigheter.
Via kontakt från Sverige har vi kunnat med hjälp av deras släkt där nere kunnat lösa ut dem.

Mohammed och hans mamma mår för tillfället bra, men precis som vi varnade Migrationsverket för så blev de mer eller mindre efterlysta av staten där nere. Och blir tvungna att gömma sig.

Flertalet personer jobbar kring detta nu och driver på flera organisationer som Rädda Barnen, UNHCR och Amnisty. Samtidigt försöker man att underrätta media så att fler får reda på hur illa allt är skött.

På måndag kommer det troligen att finnas ett Bank-Giro där ni som vill stötta familjen med pengar kan skänka det ni känner att ni kan undsätta.
Alla dessa pengar går oavkortat ned till Mohammed och hans familj i Jemen.

De som jobbar kring fallet gör det helt ideellt!!!

Ingen kan göra allt, men tillsammans ska vi lyckas!

KÄMPA!

//M

torsdag 18 april 2013

Senaste dygnet bland det värsta någonsin

Jag vet inte vart jag ska börja, för drygt ett dygn sedan kändes allt på topp, under 24 timmar förändrades allt. Uppgivenhet, ilska och sorg har blandats och känslorna har i stunder svämmat över totalt.
Just nu upplever jag en stor tomhet och ibland känns det som att jag glömmer att andas och behöver dra de längsta och tyngsta andetagen i mitt liv.

Under denna perioden har tyvärr ilskan också vid ett par tillfällen tagit över för mycket och jag har skrivit ett par hårda ord som jag ber om ursäkt för. Min ilska har varit riktad mot att våra myndigheter på ett ytterst ohumanitärt sätt har brutit mot flera mänskliga rättigheter.

Min story i det hela:
I vintras byggde jag en relation till en utvisningshotad 16 årig fotbollsspelare som i drygt 5 år bott här i Sverige. Han och hans familj beskriver en utvisning som att sändas till döden. Efter att hans vänner, ett antal ungdomar skapat manifestationer och protestlistor under en tid som familjen var gömd, så verkade myndigheterna tänka om. Mohammed och hans mamma kunder träda fram igen och Mohammed kunde åter gå i skolan, träna fotboll och umgås med sina vänner. Pappan höll sig dock fortfarande gömd, kanske för att han inte litade på myndigheterna.

För en vecka sedan fick familjen veta att deras fall inte skulle omprövas och att de fick tre veckor på sig att överklaga. Under dessa veckor skulle de vid ett par möten infinna sig på polisstationen för en rutinkontroll och på så sätt också få en liten summa pengar av Migrationsverket för att köpa mat.

Igår var en sådan kontroll.
Mohammed och hans mamma gick dit, greps och bara några timmar senare satt de på ett flyg till Jemen.
De fick aldrig chansen att överklaga. Vi fick aldrig chansen att hjälpa dem.

Denna handling var planerad av myndigheterna.

I måndags åkte Mohammed i min bil efter en träning, hade jag vetat då, det jag vet nu så hade jag aldrig släppt av honom!
Jag hade gjort allt för att skydda honom in i det sista.

Utvisningen av 16 åriga Mohammed måste lyftas upp i ljuset. Det finns flera punkter där myndigheterna brister, bland annat i sin egna utlänningslag som borde ha stoppat detta från att hända.
Sverige ska följa FNs Barnkonvention vilket de helt har ignorerat.
Polisen bör inte kalla människor med oärliga metoder och rent ut sagt lura människorna till sig.

Och sist men absolut inte minst, Sverige borde aldrig utvisa människor till ett land som Utrikesdepartementet har med på sin lista över några av de farligaste länderna i världen.

Så vad händer nu?
Det är tufft att säga, Mohammed och hans mamma kommer till Jemen utan några personliga tillhörigheter och utan pengar. Då ska man också veta att Jemen är ett av världens fattigaste länder med mat och vattenbrist.
Om de accepteras av Jemen måste 16 årige Mohammed försörja sin mamma och en trolig utväg är att bli barnsoldat.
Om Jemen anser att de är fru och son till en landsförädare kan det sluta ännu värre.

Vi kommer att jobba för att så snabbt som möjligt komma i kontakt med dem där nere och att få dem att komma i kontakt med en europeisk ambassad. Sverige har ingen ambassad i Jemen eftersom att vi tycker att landet är för våldsamt, bara det är ironiskt nog.

Jag är långt ifrån en religiös människa, och ännu mindre efter sånt här, men jag hoppas att det finns någon högre makt som gör något.
Det bästa vore om Jemen inte släpper in dem i landet, då fastnar de på flygplatsen och vi kan få möjligheten att påverka så att Sverige kan hämta hem dem igen.
Och ja, jag skriver hem, för att Sverige är deras hem precis lika mycket som att det är ditt eller mitt hem.

//M