Har under eftermiddagen suttit instängd i en glasbur och diskuterat "Idrotten, showen och religionen" tillsammans med sex andra klasskompisar. I frågorna dyker också etik och moral upp likväl idrotten ur ett kommersiellt synsätt och med frågor om media och ekonomi.
Det hela ledde till ett antal idrottsfilosofiska frågor om allt från superstjärnornas makt till frågor om doping och världsrekord.
Kan idrotten avspeglas som religion?
Enligt mig så är redan idrott en religion, framförallt skulle jag vilja säga att fotbollen för många har fått den betydelsen och precis på samma sätt som religiösa ser upp till gudar och profeter ser dessa människor upp till spelare eller tränare. Eftersom att jag inte själv är religiös tror jag att jag har enklare än de som är troende att se likheterna mellan religion och idrott.
Men det som i frågan kan vara lite skrämmande är den makt som vi då också ger till dessa superstjärnor eller om vi ska kalla dem gudar, dessa spelare har ett enormt inflytande på framförallt yngre personer som ser upp till dem och kan påverka dessa väldigt enkelt.
Med dagens enkla metoder att sprida sina åsikter via social media som twitter, facebook och instagram samt med den mediabevakning spelarna har når dem ut med sina budskap till miljontals följare runt om i världen på bara några sekunder. Och då kommer vi genast in på frågor om etik och moral samt politik och åsikter, vad har spelarna för ansvar och vad kan idrotten ställa för krav?
Ekonomin och det kommersiella, kan klubbarna göra mer för samhället?
Medan idrottsklubbarna betalar allt mer pengar för spelarövergångar och spelarlöner har vi samhällen som nästintill rasar ekonomiskt, och kan vi ställa mer krav på klubbarna att verka för ett sundare samhälle?
Jag är av den åsikten att summorna blir rättfärdigade av att pengarna betalas via människors intresse och att det är vi tillsammans med media som har skapat dessa fantasisummor som spelarna och klubbarna omsätter. Men det är en intressant fråga att diskutera om klubbarna ska åläggas ett samhällsansvar.
Tillsist blev det en fråga om doping, världsrekord och showen
Finns det en vikt av att se världsrekord, och vad är det värt att se någon spränga gränsen på 100 meter?
Om det skulle krävas dopade deltagare för att få uppleva ett världsrekord på en kokande arena, skulle du tycka att det var värt det? Skulle du vilja se en show av människor som mer eller mindre förvandlats till monster, och vart går i så fall gränsen? Kommer vi i framtiden att kunna tänka oss att titta på människoliknande robotar som gör upp på arenorna?
Det här är de diskussionerna som vi kommer att jobba med de närmsta två veckorna för att sedan presentera hur vi ser på idrotten som en religion, som en show och med en egen själ.
Vad anser du, kan idrotten liknas med en religion, har spelare och ledare ett ansvar gentemot sina följare och har klubbarna ett ansvar för samhällets utveckling?
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar