Inga små steg framåt

Nu kommer allt tillbaka dit det började, med bloggen alltså, ett inlägg om personlig träning.

Och först vill jag säga att jag vet att när man börjar träna efter långa uppehåll så ska man ta det försiktigt och lugnt. Men jag struntar i all forskning och trycker gasen hela vägen ner till botten.

Om,   jag får äta upp det senare,   då gör jag det...

Igår lirade vi alltså volleyboll i en timme vilket följdes upp av en timmes innebandy.

Idag körde vi nästan två timmars innebandy, och efter det blev det en kort (väldigt kort) joggingrunda.

Därpå lite vanlig vardagsträning.

Med andra ord har jag gått från att stå på en parkeringsficka till motorvägen på enormt kort bil. Det kan leda till slitage i maskineriet, men det får tacklas när det dyker upp, om det dyker upp.

Förutom att Bosön bjuder på enorma träningsmöjligheter med likasinnade så är det också en plats med enormt lugn där man kan koppla av.

Precis före det att jag gick till sängen igår så tog jag en promenad längs havet och njöt av tystnaden och utsikten.

Första gången jag besökte Bosön så var det någon som sa att det inte finns en bättre plats att finna sig själv. Jag tror nu att jag förstår varför, här finns möjligheten att nätverka, att nå fysisk form och att möta naturen i dess lugnaste.

//M

Träningskänslan är på topp

Den där träningskänslan som jag saknat sedan knäskadan för ett par år sedan har nu börjat smyga sig på. Precis som jag förväntat mig av flytten till Bosön faktiskt!

På grund av nätverksfel över anläggningen avbröt vi idag redan klockan 14, och därför bestämde vi oss för att köra lite lagsport!

Vi började med att beslagta den ena hallen för att spela volleyboll något som jag säkert inte gjort på 10år! Sjukt kul iallafall och med tiden droppade allt fler spelare in. Jag tror inte att någon direkt briljerade men stundtals fick vi till spelet!

Efter tre set i volleyboll och ca en timmes intensiv träning så förflyttade vi oss till nästa område och plockade fram innebandyklubborna. Samma sak ang briljansen, men sjukt kul och en timme gick fort!

Med tanke på hur inaktiv jag varit de senaste åren så var det grymt kul att komma igång lite idag. Och ännu en gång kan jag konstatera att enklare sätt att lära känna nya människor än inom idrotten troligtvis inte existerar.

En liten parentes till dagen får vara att jag i förmiddags sprang på en person från Smålands FF, och en annan parentes får vara att min älskade snart bor ganska nära mig!

//M

Ny lägenhet och nya utmaningar

Väntar på att kvällens fotbollsmatcher ska dra igång på TVn och tänkte att nu är ett ypperligt tillfälle att slänga upp lite bilder från den nya lilla lägenheten.

Rummet har jag delat upp i fyra delar, kök, sov, arbetsyta och tv.

TV-ytan består av soffa, tv-bord och en avskärmare som fyller funktion som TV-bänk och gömd förvaring:

Bakom TVn finns sängen som på så sätt "försvinner" lite ur rummet.

På bilden ovan är samma del av rummet fast från en annan vinkel.

Ovan visas den lilla köksdelen, det finns tyvärr inte så mycket yta att jobba med maten på men jag får försöka vara kreativ!

Ovan är den del där det återstår mest att göra! Arbetsytan och väggarna är ännu kala, men det får bli ett litet projekt!

Sängen är lite inklämd, men det funkar för mig och det är skönt att den inte "förstör" rummet.

Ovan visas hur det just nu ser ut när man öppnar dörren in till lägenheten.

Till vänster ligger toaletten och till höger finns en klädkammare samt ett torkskåp!

Det var lite bilder från mitt nya lilla hem.

Det känns faktiskt (trots den lilla ytan), som att jag kommer trivas riktigt bra här!

Första dagen är avklarad och jag har idag lärt mig 25-30 namn och med hjälp av smart inlärningssätt så sitter alla namnen! Helt sjukt!

Nu börjar nya utmaningar och de närmsta dagarna kommer att bli riktigt intensiva, nästa vecka drar vi ut med kajak och bli borta i stort sätt hela veckan!

//M

God morgon, mitt nya hem!

Japp, nu ska bloggen få liv igen!

Idag blir nämligen första dagen på ett nytt kapitel och just nu sitter jag med en kopp kaffe i min lilla lägenhet på Bosön.

Härifrån kommer blogginläggen den närmsta tiden och jag hoppas precis som tidigare att kunna värva det personliga med det lite större i mina inlägg.

Många "där hemma" har bett mig att skicka eller lägga upp bilder, både från lägenheten och från området.

Jag lovar, det kommer inom kort!

Men just nu ska jag avsluta min kaffe och sedan ta en liten promenad innan det är dags för mig att vandra upp mot Bosöns korridorer.

//M

Kort tid kvar som smålänning

Snart går flyttlasset till Bosön på Lidingö, jag hade en enorm lista att pricka av innan flyttlasset ska gå, men vardagarna har kantats av motgång och nu är tiden knapp.

Det kommer att bli intensiva dagar innan flytten, mycket har fått skjutas upp på grund av personliga anledningar men nu är dagarna förhoppningsvis ljusare igen och jag kan fokusera på att avsluta kapitlet.

Startar nu också en ny kategori här på bloggen som heter Bosön där ni kan följa det nya livet :)

Bara detaljer återstår med en ny klubb också, står inför en riktig utmaning i framtiden!

//M

Förväntningarnas spel och EM final

Igår förlorade Sverige för första gången sedan Pia tog över som förbundskapten.

Igår gick Sverige av planen mållösa och åkte därmed ut från EM.

Igår mötte Sverige, Tyskland.

Om man för en månad sedan hade sagt att Sveriges ända förlust i EM hade blivit med 1-0 i en otroligt spännande match mot Tyskland, så hade nog de flesta tyckt att det låter ganska ok.

Men saker och ting förändras.

Den kolossalt mycket större fotbollsmakten Tyskland darrade en aning i gruppspelet men tragglade sig vidare, och i kvarten fick de traggla ännu mer. 

Tyskorna var inte dem samma, och Sverige hade bara blivit bättre och bättre under turneringens gång, och Sverige hade en tolfte spelare på Ullevi.

Nu skulle vi ta revansch för alla de gånger som Tyskland stått mellan oss och fullkomlig succé.

Det var som bäddat för en svensk seger.

Förväntningarna hade ändrats.

De flesta av er såg matchen igår, det var nära, och det kunde ha gått, men gör man inga mål i fotboll så vinner man inte. 

Den i förhand uppskrivna succén uteblev och kritikerna fick åter igen skrika högst.

Mitt flöde var splittrat igår, det fanns de som uppenbart var besvikna för stunden men som i helhet tyckte att Sverige presterat godkänt eller över det.

Sen fanns det dem som var tillbaka på ruta ett igen, de vars kommentarer är ett överflödigt bevis på människors intelligensbrist.

De som hördes efter matchen mot Danmark men sedan suttit tysta fram tills igår, de som hade varit tysta även igår om bollen gått fem centimeter längre åt höger, eller vänster.

Det är inte så att jag vill ta bort deras rättigheter till att tycka vad de vill, jag förstår att vi tycker olika och det är okej för mig.

Det jag är kritisk emot är deras sätt att uttrycka sig i ord med förnedring, sexism och hat, och jag är kritisk emot att inte Sveriges största medier tar bort inlägg som går över gränsen.

Nu vidare till något helt annat, eller nja, ämnet är fortfarande EM 2013.

50.000 biljetter är sålda till finalen, de flesta av dessa har köpt biljett dit med förväntan att få se Sverige i final.

Vad händer nu?

Jag hoppas och utgår från att det fortfarande kommer 50.000 personer, att det blir en folkfest och att vi kan skriva succé i sammanfattningen av Europamästerskapet i Fotboll för damer 2013.

Sverige kan både som lag, som arrangör och som publik sträcka på sig efter detta mästerskapet. Tillsammans lyckades vi bevisa att vi är en fotbollsnation, vi har flyttat gränserna och vunnit ny mark!

//M

Resultatet vi får om 10år

Jag tillhör den yngre delen av den generation som påverkades av sommaren 1994.

Jag var åtta år gammal och var precis mottaglig för en hysteri som mer eller mindre fortfarande ger svenskar gåshud.

Jag är en av dom, som sett "Sveriges väg till brons" på VHS alldeles för många gånger.

Jag är resultatet av en fotbollssommar.

Just nu arrangerar Sverige Europamästerskapet för damer i fotboll, mitt i denna turnering sparkas också Gothia Cup igång och om några dagar ska det första officiella SM-guldet i Beach Soccer delas ut efter en final i Vetlanda.

Om tio år får vi resultatet av nya fotbollsfantaster vars första stora minne av fotbollen är sommaren 2013.

De kommer att blicka tillbaka och tänka, minns ni den där sommaren när alla pratade fotboll? När varje ledig tid spenderades på planen, i trädgården eller framför TVn, kommer ni ihåg?

De kommer att säga, det var då jag bestämde mig för att spela fotboll,

det var då jag började drömma, och hoppas på att en dag få ta på mig den blågula tröjan.

För några månader sedan, i våras, gick jag genom Växjö med några likasinnade och pratade fotboll. Vi reagerade på att parkerna saknade spontanfotboll, att vi inte såg några lekande barn och än mindre att vi inte såg några lekande barn med bollar.

Jag hade önskat att vi hade gått samma väg idag och kunnat le åt alla de som spelar fotboll i parken, och kanske hade vi fått vara med?

Vår stora utmaning nu är att inte låta den spontanfotboll som börjat gro igen med hjälp av sommaren 2013 försvinna en gång till.

2013 har bevisat att intresset för fotboll finns och att vi kan ta till vara på det.

Låt oss göra det även när hejjaramsorna från EM, Gothia och SM i Beach Fotboll tar slut!

//M

Succé men man får skiten också

Damernas EM i fotboll går mot succé och Sverige kan som värdnation hålla huvudet högt.

När jag använder ordet succé så menar jag inte sportsliga resultat, det är för tidigt att prata om ännu. 

Det jag tänker på är den massmediala uppmärksamhet som slår alla tidigare europamästerskap vad gäller damernas turnering, jag tänker på att det redan i första omgången slogs ett publikrekord i Växjö. Publikrekordet beträffar en gruppspelsmatch där inte hemmanationen deltar.

Turneringen är nu också riktigt nära att slå det totala publikrekordet för ett Dam EM i fotboll.

Succé är ett ord som måste användas i detta sammanhang.

Sverige har levererat, och jag är säker på att det kommer att bli ännu bättre.

Men...

Ja, det är fruktansvärt tråkigt att behöva lägga in ett ord som men i denna text.

Men det finns en baksida av detta mästerskap.

Vissa beskriver det för män.

Jag skulle kalla det för bittra inteligensbefriade varelser som kommer från en annan tidsålder. Troligtvis någonstans 3-400 år bakåt i tiden.

Dessa varelser känner en ständig press på sig att verka lustiga via sociala medier, eller kommentarsfält på diverse nyhetssidor.

De har den senaste veckan fått för mycket publicitet och deras hat mot den övrigt uppskattade turneringen har framhävts i ord som är direkt riktade mot spelarna och på grund av deras kön.

Det är dags för alla oss övriga att slå tillbaka mot dem.

Och hur gör vi det bäst?

Jo, enkelt!

Vi fyller varje stol på arenorna.

Vi tar upp varje plats på sportbarerna.

Vi ser till att använda de sociala medierna till att framhäva det goda, till allt det positiva.

Vi, alla vi andra som älskar fotbollen, vi är de som kan och ska göra skillnad!

//M

Dam EM 2013, mer än en fotbollsturnering!

Idag börjar damernas fotbolls EM, och Sverige står som värdnation.

Om det blir ett lyckat projekt återstår att se, men kritikerna har redan sagt sitt.

De sågar, att det fortfarande finns tomma stolar på arenorna, trots att detta EM kan vara på väg mot publikrekord vad gäller UEFA wmns Euro.

De sågar, att detta är pengar som kunde läggas på andra samhällsprojekt.

Och de drar åter upp debatten om elitsatsningar, om selektering, om att fotboll inte spelas på samma villkor.

Men de glömmer en sak.

De glömmer kolumnen med det positiva.

De stirrar blint på raderna som markeras med röd färg, och med någon form av färgblindhet så missar de det gröna.

De missar att i förhållandet för Dam EM är det svenska mästerskapet på väg emot succé.

De missar att svensk idrott tillhör världens bästa och att det bringar det svenska samhället betydligt mer gott än ont.

De missar att detta EM har satt biljettpriser i en klass som gör att alla som vill kan uppleva ett EM på hemmaplan.

De missar tusentals volontärer som utan krav på ersättning vill vara med och skapa ett mästerskap i världsklass och en fest som ekar kvar i Sverige under resten av 2013.

Jag vill inte ge mig in i ännu en debatt om medias syn på elitsatsningar, de förstorar upp ett problem (som existerar, men är marginellt), genom att stirra på samma fläck dag ut och dag in.

Media skriver ofta om problemet, men i varje artikel står det om 4-5 klubbar.

Min fråga till media skulle vara, hur många klubbar finns det i Sverige?

Hur många av dessa elitsatsar på det sätt som ni beskriver?

Hur många licensierade spelare finns det?

Hur många av dessa har råkat ut för den selektering som ni beskriver?

Damernas EM 2013 är mer än bara en fotbollsturnering, det är en svensk fest och alla är bjudna.

Damernas EM 2013 är ett bevis på att i fotbollens Sverige får alla vara med, och är det så att det inte passar den kritiska mediakåren så tycker jag synd om dem.

//M