Idag börjar damernas fotbolls EM, och Sverige står som värdnation.
Om det blir ett lyckat projekt återstår att se, men kritikerna har redan sagt sitt.
De sågar, att det fortfarande finns tomma stolar på arenorna, trots att detta EM kan vara på väg mot publikrekord vad gäller UEFA wmns Euro.
De sågar, att detta är pengar som kunde läggas på andra samhällsprojekt.
Och de drar åter upp debatten om elitsatsningar, om selektering, om att fotboll inte spelas på samma villkor.
Men de glömmer en sak.
De glömmer kolumnen med det positiva.
De stirrar blint på raderna som markeras med röd färg, och med någon form av färgblindhet så missar de det gröna.
De missar att i förhållandet för Dam EM är det svenska mästerskapet på väg emot succé.
De missar att svensk idrott tillhör världens bästa och att det bringar det svenska samhället betydligt mer gott än ont.
De missar att detta EM har satt biljettpriser i en klass som gör att alla som vill kan uppleva ett EM på hemmaplan.
De missar tusentals volontärer som utan krav på ersättning vill vara med och skapa ett mästerskap i världsklass och en fest som ekar kvar i Sverige under resten av 2013.
Jag vill inte ge mig in i ännu en debatt om medias syn på elitsatsningar, de förstorar upp ett problem (som existerar, men är marginellt), genom att stirra på samma fläck dag ut och dag in.
Media skriver ofta om problemet, men i varje artikel står det om 4-5 klubbar.
Min fråga till media skulle vara, hur många klubbar finns det i Sverige?
Hur många av dessa elitsatsar på det sätt som ni beskriver?
Hur många licensierade spelare finns det?
Hur många av dessa har råkat ut för den selektering som ni beskriver?
Damernas EM 2013 är mer än bara en fotbollsturnering, det är en svensk fest och alla är bjudna.
Damernas EM 2013 är ett bevis på att i fotbollens Sverige får alla vara med, och är det så att det inte passar den kritiska mediakåren så tycker jag synd om dem.
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar