Det kommer bli en lång och grubblande kväll.
Men hela tiden kommer jag tillbaka med tankarna på vad min pappa sa för några månader sedan: "division 4 eller division 4 elit, är det så viktigt? när man har en så ung trupp måste det väl handla om individutveckling? att ge killarna en chans att bli fotbollsspelare!".
Och det är så förbaskat sant. Min pappa har den förmågan, att säga rätt saker, att tänka rätt. Detta blogginlägget ska inte handla om honom, även om han förtjänar det, egentligen förtjänar han nog till och med en hel blogg som bara handlar om honom. Han är en vardagshjälte, och inte bara för mig.
Tillbaka till ämnet.
När man sitter här och solen gått ner, när man funderat över vad som gått fel är det bara en sak som hela tiden poppar upp i skallen. Vi var unga, oerfarna men jävligt bra! När vi spelat som bäst har vi varit lika bra som topplagen, kanske till och med bättre. Men orutinen lyste igenom och vår lägsta nivå var alldeles för låg.
Vår huvudtränare Ladan har gjort underverk med flera oslipade diamanter, men tiden var för kort. Det tråkigaste med att vi åkt ut är att om utvecklingen fortsatt hade vi kanske varit ett topplag i samma division nästa säsong.
Men nu får vi acceptera ödet, vi får träna ännu hårdare och se till att ta oss upp igen. Det finns ingen annan väg.
Det är fotboll, vissa jublar, andra inte. Vissa lägger sig ner och dör.
Andra reser sig, kommer tillbaka och segrar!
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar