Saknar det gamla

Efter ännu en bedrövelse - (och jag trodde aldrig att jag skulle säga det här) - jag saknar det gamla landslaget.
Många av er som känner mig vet också hur mycket jag klagade innan, och hur nöjd jag blev att ett nytt svenskt fotbollslandslag skulle växa fram.
Men då visste jag inte att man skulle lyckas med att spela ännu tråkigare.

Skillnaden mellan Lagerbäcks landslag och Hamréns landslag:
Om det gick dåligt under Lagerbäcks matcher så kunde Sverige spela på ren kämpainsats, den finns inte i det nya landslaget.
Dessutom så verkar det som att Hamrén bara bygger upp ett scenario inför matcherna, och om inte det lyckas så är det kört. Men då kan man fråga sig hur vi lyckades vända Tysklands-matchen?
Tja, kanske via spelarna och bara via spelarna?
Jag vet inte hur vi lyckades, men helt klart är att vi ska vara jäkligt glada över att vi inte mötte Österrike igår!

Men det mest märkliga med att vi just nu inte lyckas att spela en attraktiv anfallsfotboll är att vi faktiskt har spelarna för det. Uppenbarligen är balansen på plan helt uppåt väggarna fel och ibland syns det tydligt att spelarna inte fått tillräckligt med direktiv, framförallt syntes det på Hysén och Toivonen som inte alls visste vem som skulle göra vad.

Hamrén får nu några månader på sig att fundera över hur han ska lösa de knutar som finns runt vårt landslag och jag tycker att han borde fundera en extra gång över vad han vill få ut av varje position, om han har spelare för det och om han varit tydlig inför spelarna med att förklara dennes roll.

Kanske borde han lyfta luren och ringa Pia Sundhage och be om tips!

//M