Som barn fick jag lära mig att vara svensk innebar att vi tar hand om varandra, och om andra som behöver vår hjälp. Det fick inte de som jobbar på svenska Migrationsverket lära sig.
Vid flera tillfällen idag har tårar runnit längs min kind och varje gång poppar samma bild upp i mitt huvud, den när jag i måndags släppte av Mohammed och sa: "Det kommer ordna sig Mohammed, de kan inte göra något mot er. Det finns massa lagar som kommer att hindra dem".
Uppenbarligen behöver inte myndigheterna följa dessa lagar, men jag visste inte det då.
Att FN och EU sätter lagar, och att vi i Sverige har lagar verkar vara betydelselösa när det kommer till politik.
Jag sitter med miljoners tankar, hur kan man göra för att hämta HEM honom igen? Hur kan man lösa det här?
Men just nu känner jag tomhet och hopplöshet.
Det värsta med hela grejen är att man vet vad som kan vänta honom i Jemen, och det är värre än vad någon här ens drömmer i sina värsta mardrömmar. Och kanske ännu värre så vet myndigheterna det också, ändå gjorde de såhär! Det ska inte vara möjligt!
Så omänskligt!
Det finns så mycket känslor just nu, och jag har raderat mer än hälften av vad jag skrivit, ilskan är brutal och det jag skrivit men sedan raderat bör jag hålla för mig själv. Men kort sagt, besvikelsen mot omänskliga poliser och politiker är just nu enorm.
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar