Senaste dygnet bland det värsta någonsin

Jag vet inte vart jag ska börja, för drygt ett dygn sedan kändes allt på topp, under 24 timmar förändrades allt. Uppgivenhet, ilska och sorg har blandats och känslorna har i stunder svämmat över totalt.
Just nu upplever jag en stor tomhet och ibland känns det som att jag glömmer att andas och behöver dra de längsta och tyngsta andetagen i mitt liv.

Under denna perioden har tyvärr ilskan också vid ett par tillfällen tagit över för mycket och jag har skrivit ett par hårda ord som jag ber om ursäkt för. Min ilska har varit riktad mot att våra myndigheter på ett ytterst ohumanitärt sätt har brutit mot flera mänskliga rättigheter.

Min story i det hela:
I vintras byggde jag en relation till en utvisningshotad 16 årig fotbollsspelare som i drygt 5 år bott här i Sverige. Han och hans familj beskriver en utvisning som att sändas till döden. Efter att hans vänner, ett antal ungdomar skapat manifestationer och protestlistor under en tid som familjen var gömd, så verkade myndigheterna tänka om. Mohammed och hans mamma kunder träda fram igen och Mohammed kunde åter gå i skolan, träna fotboll och umgås med sina vänner. Pappan höll sig dock fortfarande gömd, kanske för att han inte litade på myndigheterna.

För en vecka sedan fick familjen veta att deras fall inte skulle omprövas och att de fick tre veckor på sig att överklaga. Under dessa veckor skulle de vid ett par möten infinna sig på polisstationen för en rutinkontroll och på så sätt också få en liten summa pengar av Migrationsverket för att köpa mat.

Igår var en sådan kontroll.
Mohammed och hans mamma gick dit, greps och bara några timmar senare satt de på ett flyg till Jemen.
De fick aldrig chansen att överklaga. Vi fick aldrig chansen att hjälpa dem.

Denna handling var planerad av myndigheterna.

I måndags åkte Mohammed i min bil efter en träning, hade jag vetat då, det jag vet nu så hade jag aldrig släppt av honom!
Jag hade gjort allt för att skydda honom in i det sista.

Utvisningen av 16 åriga Mohammed måste lyftas upp i ljuset. Det finns flera punkter där myndigheterna brister, bland annat i sin egna utlänningslag som borde ha stoppat detta från att hända.
Sverige ska följa FNs Barnkonvention vilket de helt har ignorerat.
Polisen bör inte kalla människor med oärliga metoder och rent ut sagt lura människorna till sig.

Och sist men absolut inte minst, Sverige borde aldrig utvisa människor till ett land som Utrikesdepartementet har med på sin lista över några av de farligaste länderna i världen.

Så vad händer nu?
Det är tufft att säga, Mohammed och hans mamma kommer till Jemen utan några personliga tillhörigheter och utan pengar. Då ska man också veta att Jemen är ett av världens fattigaste länder med mat och vattenbrist.
Om de accepteras av Jemen måste 16 årige Mohammed försörja sin mamma och en trolig utväg är att bli barnsoldat.
Om Jemen anser att de är fru och son till en landsförädare kan det sluta ännu värre.

Vi kommer att jobba för att så snabbt som möjligt komma i kontakt med dem där nere och att få dem att komma i kontakt med en europeisk ambassad. Sverige har ingen ambassad i Jemen eftersom att vi tycker att landet är för våldsamt, bara det är ironiskt nog.

Jag är långt ifrån en religiös människa, och ännu mindre efter sånt här, men jag hoppas att det finns någon högre makt som gör något.
Det bästa vore om Jemen inte släpper in dem i landet, då fastnar de på flygplatsen och vi kan få möjligheten att påverka så att Sverige kan hämta hem dem igen.
Och ja, jag skriver hem, för att Sverige är deras hem precis lika mycket som att det är ditt eller mitt hem.

//M