Vad har hänt och vad händer sen

Bloggen fungerar som mitt avskrivningsforum, det är mitt bästa sätt att slåss med mina egna tankar och idéer. Att det sedan gav extrem uppmärksamhet under en period och att mina tankar följdes av tusentals människor var givetvis roligt.

Mitt i denna vevan kom också en mörk tid, kanske den mörkaste. 

Ännu fler hittade till bloggen när fallet Mohammed hände, och tillsammans var vi många som kämpade för rättvisan. Tyvärr med ett utfall som visade svenska brister i humanitet och barns rätt till ett värdigt liv.

Tiden har rullat och mycket har hänt sedan dess.

För ett tag sedan stannade bloggen också till. Varför?

Jag har fått en del mail med frågor, både om varför bloggen tystnat, vad som händer i Vetlanda fotbollens värld, vad som händer i min värld och hur det går för Mohammed i våldets Jemen.

Jag kommer inte att kunna ge alla svar, men jag ska försöka ge några.

Som jag inledde, bloggen fungerar för mig som en plats där jag kan skriva mina tankar och idéer, ibland känner man för att bearbeta dem i huvudet först. Denna gången har det tagit längre tid än vanligt, och därför har jag inte skrivit så mycket.

Mitt liv är på väg att förändras ganska mycket inom det närmsta och jag har behövt att fundera lite i tystnaden, men jag är klar nu.

I mitten av augusti, om drygt en månad går mitt flyttlass, det rullar mot Bosön på Lidingö.

Jag lämnar Småland bakom mig, vem vet för hur länge? Det är en av livets bästa gåtor, ingen vet vad som händer i framtiden.

Tanken är att bloggen ska hitta ny kraft och ny energi och att ni ska kunna fortsätta att följa mina utmaningar, jag tror att alla ni föreningsmänniskor som följer bloggen kommer att finna det intressant, men förhoppningen är att även ni andra ska uppskatta det!

Vetlanda fotbollen går framåt enligt mig, jag tror att Vetlanda har några bra år framför sig, men det viktiga arbetet nu är att få kontinuitet på bra ungdomsledare. Att fortsätta utbilda ledare och att ge dem förutsättningarna att utveckla barnen och ungdomarna i en glädjerik miljö.

För att fotbollen i Vetlanda ska kunna nå framgång krävs ett långsiktigt arbete där föreningar, näringsliv och invånare alla vill skapa en sund miljö för inlärning och att föreningarna jobbar för att ge sina ledare både kunskap och material till att utföra sitt "arbete".

Att intresset för fotbollen i Vetlanda existerar och är högt vet jag då bloggen fick ett otroligt uppsving under den tiden som jag rapporterade om den lokala fotbollen.

Att media inte har visat mer intresse för de lägre divisionerna är enligt mig helt ofattbart, jag förundras över det ganska ofta. Men jag tror att det kommer nya tider, i Växjö växer det fram en otrolig våg, där en blogg har utvecklats till att ha ett eget TV-program som kan ses av hela befolkningen, samt en hemsida som ständigt fylls av ny information om den lokala fotbollen.

Jag tror att det är framtidens forum för lokalfotbollen, även i Vetlanda.

Så kommer vi in på det svåraste ämnet. Hur går det för Mohammed?

Jag måste tyvärr säga att min kontakt med honom är svag, jag försöker få tag på honom med jämna mellanrum men ibland uteblir svaren, som nu senast...

Mycket är svårtolkat och jag har inte velat skriva vissa saker då jag är osäker på om jag förstått det rätt, men läget har varit mycket svårt.

Mohammed har fått något form av brev där han ombeds till att greppa vapen, om detta kommer från militären eller från en milis har jag inte fått grepp om. Om det har slutat så, eller om han har klarat sig undan vet jag inte heller för tillfället. 

Mohammed blev utvisad tillsammans med sin mamma, (för er som inte läst om detta tidigare kan jag rekommendera att gå några månader tillbaka i min historik), Mohammeds pappa gömde sig i Sverige i väntan på att ha rätt till att söka ny asyl och har gjort det.

Tyvärr har detta inte givit mig en bättre bild av det svenska Migrationsverket, de har åter bevisat för mig om ohumanitära omständigheter där det behandlar människor som djur.

På tal om Migrationsverket, jag har skickat dem två brev med frågeställningar.

Jag har aldrig fått ett svar av dem.

Detta trots att en svensk myndighet skall svara sina medborgare.

Samtidigt kan man läsa nyheter om att Migrationsverket tar emot mutor, att de särbehandlar sökande och mycket mer. (Ett tips, gå in på Aftonbladet eller Expressen och sök "Migrationsverket", ni kommer inte tro era ögon om allt som står där).

Jag hoppas att kunna återkomma i fallet med Mohammed, och jag hoppas att en dag kunna ge ett glädjande besked! 

Jag tänker på det ofta, hur det skulle vara att få möta honom på flygplatsen.

Nu är det dags att avsluta detta inlägg som blev mer eller mindre en uppsatslängd.

Jag lovar att det inte ska ta så lång tid till nästa inlägg!

//M