Jag håller farsan ansvarig

De senaste dagarna har jag funderat mycket på barns idrottande och vikten av dess ledare, kanske på grund av utbildningen som jag höll igår.
Mina tankar har handlat mycket om vad som är mest viktigt för en tränare/ledare som leder träningar för de allra yngsta.
Och under tiden som jag gått i dessa tankar har jag analyserat mitt eget utövande och vad för typer av ledare som jag själv har stött på genom åren.

En sak har blivit glasklar för mig.
Min egen far är ytterst ansvarig för min passion till fotbollen, för min kärlek till spelet och för min minst sagt nördiga inställning till idrott.

Han, min far, var ledare för det fotbollslag där allt började. Han gjorde det kravlöst, utan press av att nå resultat och han fokuserade på vår glädje och gemenskap.
I hans värld var vi barn som ville sparka på en boll, vi var barn som tilläts försöka, att göra fel, att göra rätt, att njuta av spelet.
Han följde oss några säsonger men lämnade senare över oss till en annan förening, om jag minns rätt var det vid omställningen till elvamanna.
Han fortsatte sedan som fotbollsfarsan, jag tror inte att han missade en enda match under mina fortsatta år som ungdomsspelare.
Han fortsatte också att vara kravlös, han gav mig tips och idéer, men aldrig någon utskällning om jag gjort ett misstag.
Vi pratade om matcher och träningar, men så vitt jag minns pratade vi aldrig om resultatet och det var skönt, alla andra pratade ju om det.

Så nu i efterhand, kunde han ha gjort mer?
Ja absolut, han hade kunnat pressa mig hårdare för att ge mig större möjligheter.
Borde han ha gjort det?
Nej jag tror inte det, jag var inte Zlatan-material, och troligen hade jag då tappat all kärlek till fotbollen.

En sak är säker, jag har gått igenom säsonger där jag avskytt hela situationen. Säsonger där jag misstrott mina tränares förmåga, där jag varit rent ut sagt missnöjd.
Men passionen till spelet har suttit i ryggmärgen sedan den första träningen i byn då min far släppte ut bollarna på det öppna gröna fältet.
Hans grundfilosofi har jag efter det kunnat ta med mig genom livet, inte bara i fotbollen utan i ett bredare spektra.
Han är ytterst ansvarig för mitt enorma intresse till den sport som kan sprida mest glädje i vår värld.

//M