torsdag 20 december 2012

När tragedin är ett faktum, ur en tränares synvinkel

Man tänker inte ofta på det, att man som tränare engagerar sig oerhört mycket i sina spelare!
Man beskriver sig som deras tränare, inte som deras bästa vän, familjemedlem eller närmsta umgängeskrets.
Man träffar dem 3, 4 kanske 5 gånger i veckan, man träffar dem i en grupp. Man vet inte allt de känner, eller vad de gjort mellan träningarna.
Men man kan se hur deras ansiktsuttryck signalerar trygghet, eller oro, lättnad eller ren förtvivlan.
Ofta kan man deras skostorlek, favoritnummer, musiksmak och humor.
Man träffas mestadels i stunder av glädje men ibland också i hopplöshet och förtvivlan (rent idrottsmässigt).

Så vad gör man när en spelare man följt i flera år råkar ut för en av de hemskaste tragedier en ung människa kan råka ut för, vad säger man? Hur agerar man?
Jag har inte gått igenom en hel timme de senaste dygnen utan att bli tårögd och känner ett enormt lidande för denna person, och hans övriga familj som genomgår tragedin.
Jag har sett ett flöde på olika medier de senaste dagarna där alla ger dem sitt stöd och medlidande och jag är övertygad om att de känner av det!
Men samtidigt kan vi inte ta ifrån dem den smärta som de upplever, inte hur mycket vi än vill och försöker!
Orden, VI älskar dig! Börjar betyda allt mer. Och vi menar det verkligen!

Barnen i denna familjen är bland de bästa jag någonsin träffat! På alla sätt är de fantastiska och även om jag mestadels träffat en av dem har jag också haft turen att träffa de övriga också!
Jag är säker på att de tar hand om varandra mycket i denna svåra tid. Pappan i familjen som nu får en tuff uppgift framför sig har genom åren visat otroligt engagemang för sina barn och deras stora intresse för idrott. Det är inte många föräldrar som ställt upp på det sättet som han, och han har stöttat oss tränare och ledare genom långa säsonger.

Men då är vi där igen,
det är bara fotboll.
Det finns andra saker i världen som är otroligt viktiga för vårt välbefinnande.

Hela denna julhelgen kommer jag att ha ett extra ljus tänt för denna fantastiska familjen!
Och jag kommer inte släppa tanken på dem, jag vill inte släppa tanken!

Kom ihåg att vi alla måste hjälpa varandra och stötta varandra genom livets tuffa perioder!
Tillsammans är vi starka!

//M

1 kommentar:

  1. Tak for en meget smuk reflektion. Jeg tilhører den danske del af denne familie og jeg deler din afmagt over det skete og græder over den dybe smerte og sorg, der har ramt disse børn. Tak og lov for deres fantastiske far.

    SvaraRadera