tisdag 29 oktober 2013

Fotbollsmotivation

När jag ser detta klippet så blir jag direkt sugen på att springa ned till planen, så vilken jäkla tur att vi har lånat Vinnarhallen i ett par timmar idag :)




//M

måndag 28 oktober 2013

Talangutveckling enligt statistiken - ett sidoinlägg

Har du missat de tidigare inläggen? Klicka på länkarna nedan för att läsa dem:
Talangutveckling enligt statistiken
Talangutveckling enligt statistiken del 2

Hittade nyss en artikel från Reuters som var intressant och kan vara ett bra tillägg till serien med inlägg angående talangutveckling från akademierna. Artikeln berör "homegrown talents" dvs. spelare som kommer från akademin och sedan gått vidare till klubbens A-lag. I artikeln räknar de "homegrown" som de spelare som gjort minst tre säsonger för klubben i akademilagen mellan U15 och U21.
I artikeln nämns också en match där Barcelona spelade mot Levante 2012 och under den matchen hade Barcelona samtliga 11 spelare som "homegrown players". Med andra ord var hela Barcelonas startelva spelare som var fostrade genom deras egna akademi. I övrigt har Spanien 25% "homegrown players" i La Liga att jämföra med Sverige som har 29%, Danmark 32% och Kroatien 39%.
Längst ned på listan finner man Italien som endast har 7,8% och kan jämföras med Ryssland 12,9% och England 17,5%.

Källa: Reuters examines the world of soccer academies throughout Erurope

//M

Talangutveckling enligt statistiken del 2

Missade du del 1, läs här: Talangutveckling enligt statistiken.

Efter att ha fått en liten inblick i föreningarnas visioner vad gäller sina akademier så är det nu dags att ta en titt på några klubbars A-lag för att se hur visionen efterlevs. Självklart ska man ta i aktning att vi nu synar några av världens absolut främsta fotbollsklubbar och att deras framgång mäts i A-lagets resultat. Varför statistiken kan vara av intresse är för att se om deras talangutveckling och akademi producerar elitspelare eller om A-laget köper in spelare för att nå resultat.

Arsenal:
Akademins huvudmål: Att producera A-lagsspelare.
Akademins spelarursprung: 95% från London/Storbritannien 5% från utlandet. 
Akademins kostnad per år: ca: 3milj €.
A-laget: 4 spelare kommer från regionen (södra England), 2 spelare kommer från övriga England/Storbritannien och 24 spelare kommer från utlandet.

Barcelona:
Akademins huvudmål: Huvudtruppen ska ha spelare från akademin.
Akademins spelarursprung: 70% från Katalonien, 20% från övriga Spanien, 10% från utlandet.
Akademins kostnad per år: ca: 10milj €. *
A-laget: 8 spelare kommer från regionen (Katalonien), 5 spelare kommer från övriga Spanien och 9 spelare kommer från utlandet.

Bayern München:
Akademins huvudmål: Spelare med toppkvalitet och spelare från vår klubb ska fullt ut identifiera sig själva med föreningen.
Akademins spelarursprung: 90% från Bayern, 5% från övriga Tyskland, 5% från utlandet.
Akademins kostnad per år: ca: 3milj €.
A-laget: 6 spelare kommer från regionen (Bayern), 5 spelare kommer från övriga Tyskland och 13 spelare kommer från utlandet.  

* Barcelona har bland annat La Masia i sin budget som är ett lägenhetshus för sina unga talanger och deras familjer som har för långt till träning eller kommer från utlandet, därav den högre kostnaden.

Observera att klubben har utländska spelare i sin akademi, dvs. att ex. Barcelona skulle kunna klara av att efterleva huvudmålet och samtidigt ha en trupp med fler spelare som kommer från utlandet. I målet står det inget om att akademin ska fostra spelare från den egna regionen, det står dock att akademin ska innehålla spelare som härstammar från den.

Så vad är det då som gör att just Barcelona och Bayern München lyckas så bra med att få fram världsspelare från sin region och till skillnad från Arsenal inte behöver köpa in lika många spelare.
Det finns inte många stora skillnader enligt ECAs rapport men det som är tydligt och lätt att läsa ut är att Barcelona har flest anställda tränare (36st på 250 spelare dvs 1 tränare på 6,9 spelare), tvåa kommer Bayern München (26st på 185 spelare dvs 1 tränare på 7,1 spelare) och trea är Arsenal (18st på 180 spelare dvs 1 tränare på 10 spelare).
En annan tydlig skillnad är när man introducerar taktik i lagen där Barcelona börjar redan vid 8år, Bayern München börjar vid 11år och Arsenal väntar tills att spelarna är 14år. Om man istället tittar på när de börjar träna med vikter vid fysträning är Arsenal tidigast och börjar vid 15år, Bayern München börjar vid 16år och Barcelona är sist ut och börjar först vid 17år.
Barcelona och Arsenal har formationen 4-3-3 i samtliga akademilag som spelar 11-manna, medan Bayern München spelar 4-4-2.

Att ha rätt tränare är en förutsättning, men vad är "rätt tränare"?
I snitt lägger de framgångsrika klubbarna 26% av sin budget för akademilagen på att anställa personal till sina lag, det är den överlägset största posten inom akademierna och på andra plats följer anläggningen som tar 15% av budgeten.
Det är därmed tydligt att klubbarna anser att tränaren är väldigt viktig, men på frågan om vad klubben har för tränare så skiljer det sig ganska mycket, exempelvis Arsenal och Ajax söker tränare som tidigare varit spelare på världsnivå medan Barcelona inte anser att det är nödvändigt. Bayern München står lite mitt emellan och säger att från U13 vill de ha fd. spelare eller tränare med stor erfarenhet och med UEFA Pro Licens.
På frågan om det finns en tydlig tränarfilosofi i klubben har 65% av klubbarna svarat att den är väldigt tydlig och 26% har svart att det finns någon form av utarbetad tränarfilosofi.

Snabb sammanfattning:
En uppföljning på akademiernas spelare visar att klubbarna lyckas olika med att fostra spelare från de egna ungdomslagen till A-laget, men Barcelona visar att det går och att de har kommit på hur man får fram talangerna. Jag kommer att återkomma till detta när jag berör hur träningarna ser ut och hur lagen spelar genom de olika åren.
Sen avslutningsvis så har jag nu börjat komma in på vad klubbarna anser om tränarna, vad behöver de för erfarenheter, behöver de en specifik filosofi m.m. Detta ämnet ska jag ta med mig in i nästa del och undersöka mer, finns det här några större skillnader och är det värt att lägga dyra utgifter på att anställa tränare till ungdomslag?
I del 3 ska jag också kolla på antalet träningstillfällen i de olika åldersgrupperna och se vad som skiljer sig där, jag kommer också välja ut några svenska klubbar att jämföra med de största europeiska talangfabrikerna.

Källor:
ECA report on youth academies.
Officiella hemsidor för Barcelona, Arsenal och Bayern München.
Wikipedia.
+ Egna tankar.

//M   

söndag 27 oktober 2013

Talangutveckling enligt statistiken

Jag har många gånger hört utryck liknande "man ska ha tur som tränare om man får en talang i sitt lag som kan bli något i framtiden", eller att "den här klubben är så liten att sannolikheten att en talang föds här är nästan obefintlig".
Och ibland har jag varit beredd att hålla med, att som tränare få en spelare med rätt vilja, karaktär och med de fysiologiska förutsättningarna vore att dra lyckans lott, - att ha tur helt enkelt.
Sen vore det upp till mig som tränare att förädla denna guldklimp som på något mystiskt sätt hamnat i min grupp av spelare.
Men är det verkligen så?

ECA har gjort en studie över flera klubbar runt om i Europa och om deras arbetssätt med akademier och talangutveckling. Deras rapport försöker att hitta ett samband mellan olika klubbar som lyckas att producera flera talanger till världseliten inom fotboll. För kan det inte upplevas en aning märkligt att ett område som Bayern, Katalonien eller en viss del av London har fått fram så många spelare som når till toppen av europeisk fotboll. Och då menar jag inte spelare som kommer till dessa klubbar vid en viss ålder (ex. vid gymnasiet), utan jag pratar om spelare som är födda i dessa områden.
Och ja, jag kan hålla med om att det är förhållandevis stora områden med många invånare, så chansen att en talang föds just där är relativt stor, men ta då exempelvis Ajax, en klubb från Amsterdam, en stad i ungefärlig storlek med Stockholm. Varför lyckas dem med sin talangutveckling bättre än vad många andra klubbar gör?
Jag är inte säker på om svaret på frågan finns i ECAs rapport, men det finns helt klart en del aspekter som är värda att diskutera vidare och ta med oss ut i de svenska klubbarna. Men rapporten är så stor och för att få fram ett rättvist resultat kommer jag också behöva leta efter andra källor och statistik som producerats under de senaste åren, därför kommer detta att bli ett inledande inlägg i en rad som berör just denna statistik, frågeställning och utvärdering.

Vad har alla dessa klubbar gemensamt?
Det man kan utläsa som också stämmer in på alla de klubbarna som lyckas att få fram elitspelare gång på gång är att de har en tydlig vision och gör ett långsiktigt arbete med att jobba fram spelare till sitt egna A-lag.

Ex. Arsenal, huvudmål för akademin: Att producera A-lagsspelare.
Ex. Inter, huvudmål för akademin: Två spelare från varje ålderskull ska nå A-truppen.

88% av de tillfrågade klubbarna anser att akademins framgång mäts i huruvida de lyckas få fram spelare till klubbens A-lag, 74% tycker också att ett mätinstrument är om man lyckats att producera professionella spelare.
40% av de tillfrågade klubbarna hävdar att ungdomslagens resultat är ett bevis på framgång, dvs. att 6 av 10 klubbar inte tittar på resultat utan på utbildning och att skapa framtida spelare.

Lokala spelare är viktigt!
En annan gemensam nämnare är att det finns en strävan efter att få fram egna, lokala talanger via akademierna. Ofta pratar vi idag om hur lag som Barcelona värvar unga spelare från hela världen, och visst, det förekommer, men bland de mest framgångsrika klubbarna finns det tydliga regler om att ge lokala förmågor chansen.

Ex. Barcelona, spelarnas härkomst: 70% ska vara från Katalonien, 20% från Spanien, 10% utländska. 
Ex. Bayern München, spelarnas härkomst: 90% från Bayern, 5& från övriga Tyskland, 5% utländska.

Klubbarna tar ett tydligt beslut i att fostra lokala spelare med en målsättning att ge dem utbildningen som krävs för att nå klubbens A-lag.

Sammanfattning del 1:
Det får bli inledningen på denna första del, och det som är tydligt här är att de klubba som lyckas med att producera talanger om och om igen är en tydlig och långsiktig vision. Medvetenhet om att målet är att utbilda framtida spelare för klubbens A-lag eller andra professionella lag framför vikten av resultat i ungdomslagen. Klubbarna söker i första hand spelare från sin egna lokala region, i andra hand söker de spelare som härstammar från samma land som klubben och det tredje och minsta alternativet är spelare från andra länder.

I nästa del har jag tänkt att gå igenom några av dessa klubbars A-lag och se hur många spelare som kommer från klubbens akademi, hur många som har växt upp i regionen, landet och hur många som har utländsk härkomst. Med andra ord, gör klubbarna som visionen säger eller är det bara tomma ord?
Jag kommer även att komma in på klubbarnas filosofi gällande tränare, och en del frågeställningar kring det området.

Källor:
ECA report on youth academies.
+ Egna tankar.

//M

torsdag 24 oktober 2013

Sikta dit du vill


En sak har jag ofta funderat över, just det där varför andra människor försöker att hålla en tillbaka. Som exempelvis när man berättar att man fortfarande har drömmar om sitt framtida liv och andra ska avgöra hur realistiskt ditt mål är.
Jag menar, vad du än vill göra i framtiden, så ta sikte på det, satsa allt som du tycker är värt det och bara kör, skulle det skita sig, "so fucking what", DU försökte i alla fall.
Det finns allt för många andra personer som lägger sina drömmar åt sidan för att du också ska göra det, och att skylla på tiden, att saker redan är försent är bara bullshit och ett försök att göra det lätt för dig själv att släppa din dröm.

//M

onsdag 23 oktober 2013

Helt jävla otroligt, Zlatan!

Zlatan, Zlatan, Zlatan, Zlatan!
Så kan man enkelt summera denna CL-kvällen efter att Zlatan gjort fyra mål i 5-0-segern för PSG. Även om alla målen var riktigt snygga så är det framförallt 2-0 och 3-0 som sitter fastklistrade på ögat.
I vanlig ordning hade vi laddat upp inför CL med flera skärmar igång, vår huvudmatch var United och i bakgrunden började vi med Real Madrid för att sedan byta till PSG där vi direkt fick se Zlatan göra en perfekt löpning och dunka in 1-0, tjugo minuter senare hade vi sett honom klacka in 2-0 och dundra (i 150km/h) in 3-0. Det är en Zlatan i total toppform inför VM-kvalet mot Portugal.
Men så finns det ju en portugis som inte ville vara sämre och gjorde 1-0 och 2-0 för sitt Real Madrid innan halvtid, visserligen ett på straff, men ändå.
Och i den andra halvleken gjorde Zlatan ytterligare ett mål där han får en boll vid straffområdets högerkryss och enkelt placerar in bollen vid bottre stolpen. Zlatan försökte sedan att göra mål på det mesta för att tangera Messi's rekord på fem mål i en och samma CL-match.
Helt otroligt!

Och för United's del då?
Jodå, sakta men säkert ser det ut som att United kommer att hitta sitt spel, även om det bara blev 1-0 efter ett självmål och även om det under vissa stunder såg oroligt ut. Men så fanns det också stunder där United rullade boll så som vi är vana att se dem, vi såg också en Rooney som bara kommer i bättre och bättre form, samt att kantspelet blir allt farligare och farligare. 

//M

Två försovningar

Vaknar med panik då jag insett att jag precis försovit mig och stressar i mig en tallrik havregrynsgröt, ägnar allt för lite tid i badrummet, kastar på mig kläderna och springer ner till den andre Magnus.
Efter att ha plingat på dörren, hör jag ett par klampande steg och ser sedan dörrhandtaget röra sig. På andra sidan står en minst lika trött människa, vad är oddsen på två försovningar när vi bestämt oss för att köra igång med en ny studioinspelning så tidigt som möjligt.

Idag flyttar vi studion till en större lokal där vi också kan ta emot gäster i vårt program, sjukt kul!
Det här vore verkligen en grej som ännu fler klubbar skulle ta och satsa på, med studio där tränare och spelare kan komma och gästa programmen, samt med inslag från veckan som gått.

//M

tisdag 22 oktober 2013

Ägnar veckan åt video

Studio Bosö med Magnus & Magnus


Ägnar veckan åt video, videoanalys och videoinspelning och just idag har vi kört studioinspelning!
Det är specialvecka på Bosön, vilket innebär att vi kan välja att specialisera oss på något som vi i vanliga fall inte har på schemat. Vi var två fotbollsherrar från OL som valde videoanalys eftersom att det är en viktig del av dagens fotboll, men under veckan har vi valt att spela in ett program för Bosö IF. En förening idag har ofta ett eget TV-program och det är kan vara en rolig grej att göra och kanske något som man bör ta med ut till föreningarna.
Men vi ska självklart inte kasta bort möjligheten att använda analysprogrammet, efter en kort genomgång är jag säker på att vi har en grund för att använda programmet Dartfish så fort vi har lite material att analysera.
Nu blir det att redigera studiomaterialet och inslagen för i morgon eftermiddag ska det hela vara klar, och vi ska kunna visa programmet.

//M

söndag 20 oktober 2013

När man måste skriva

Söndagens TV-utbud distraherade mig i lägenheten i Uppsala och jag hade planerat att skriva klart en av inlämningsuppgifterna vars deadline väntar runt hörnet. Inlämningsuppgiften i sig är ganska enkel och utförandet ska vara i form av en krönika berörande idrotts-Sverige och med utgång från bland annat idrotten vill, krönikan ska gärna vara knuten till idrottsdebatten som stundar i media och med egna erfarenheter.
Egentligen kan man säga att krönikan ska likna några av de inlägg som jag under alla år skrivit på TRG med en enkel liten skillnad, den här måste jag skriva, något jag aldrig känt eller upplevt med TRG.

Så helt plötsligt drabbas jag av skrivkramp, total black-out och antikreativitet.
Hur ska jag inleda, vad vill jag ha sagt, vart står jag i debatten och hur framför jag de åsikterna i texten?
Vem vill läsa? Varför vill de läsa? Vad kan jag tillföra till debatten för Sveriges största folkrörelse?

Tillbaka till TRG, och till allt mitt skrivande. Jag har aldrig någonsin känt en press för att skriva, inte heller nu, jag skriver det jag tänker, när jag tänker det. På topparna har bloggen haft flera tusen läsare under samma dygn, och i dalarna har den haft en handfull. Jag har aldrig riktigt reflekterat över vad eller varför vissa av inläggen haft fler läsare, vad skillnaden varit mellan de inlägg med bra hits och de med mindre bra.
Så varför börjar jag ens fundera över det här nu? Allt jag behöver göra är samma sak som jag gjort flera gånger per vecka under de senaste fyra åren.

Jag börjar fundera över varför prestationsångesten kommer, om det har med bedömningen att göra, men det tror jag inte, jag bedöms just nu utav dig som läser. Jag börjar fundera över om det har med deadlinen att göra, men ärligt talat så är det så långt bort i fjärran jämfört med innehållets längd att det finns ingen stress i det här arbetet. Jag funderar över om det har med pressen på korrekthet och språk att göra, men inte heller där är jag den typen som reflekterar över sådant, jag skriver i en krönika med det språket som kommer i mitt huvud.

Men så sitter jag här med pappret på uppgiften framför mig, och med ett öppnat tomt dokument i word endast innehållande min rubrik ”svensk idrott – världens bästa ?”

Jag nämnde aldrig det innan, men TVn distraherade mig så pass mycket att jag tillslut bestämde mig för att lämna lägenheten, jag åkte upp till Ella’s jobb och satte mig i restaurangen på IKEA med en varm kopp kaffe och en nybakad äppelpaj. Jag placerade mig i hörnet med utsikt över parkeringsplatsen och tänkte att jag på något sätt skulle hitta inspiration här. Utanför fönstret ser jag en stor neonskylt med texten ”Stadium” lite längre bort finns en annan med ”Intersport” och en med ”XXL”, bara ytterligare några meter längre bort finns ”Team Sportia”. Vid bordet jämte mitt sitter en barnfamilj, två barn iklädda varsin fotbollströja, båda röd-blå med ”MESSI” tryckt i gult på ryggen, lite längre bort i restaurangen sitter ett par, han har en vit och röd tröja med texten ”Liverpool” över skulderbladen.

Genast kopplar jag intrycken till min rubrik, jag funderar över barnen som sitter med fotbollströjor från Spanien, och killen med ett engelskt klubblag tryckt på tröjan. Jag funderar över hur ett mellanstort handelsområde i en stad som Uppsala kan innehålla de fyra största sportkedjorna och jag funderar över att TV4 på en bra sändningstid visade Bandypremiären mellan Västerås och Hammarby.
Samtidigt har jag i beaktning att RF just meddelat att elitstödet sänks med 30 miljoner och att de flaggar för att verksamhetsstödet kommer att sänkas, detta främst eftersom att regeringen inte ökat det statliga stödet sedan 2010 och att RFs undansatta pengar för dessa stöd börjar ta slut.

Så till poängen, det tog mig ett inlägg på bloggen att hitta vägen till uppsatsen, frågan är hur svensk idrott kan vara världens bästa om inte alla är med, vi behöver gemensamt satsa på en av Sveriges äldsta och största folkrörelser, om målet ska vara att svensk idrott ska vara världens bästa i det hänseende att det ska skapa en bättre hälsa, en bättre gemenskap och en större glädje, då får ingen lämnas utanför. Frågan är ”lämnas något utanför?”


//M

Bra break i Uppsala




onsdag 16 oktober 2013

Nollställ och börja om...

Jag borde kanske göra som de flesta av mina studiekamrater och plugga anatomi just nu, men har faktiskt lag boken åt sidan allt för tidigt.
Istället hoppade jag nyss till lite när mailen plingade och det på skärmen stod "Ang. SvFF Projekt". Förhoppningen (trots varningen om flopp) var självklart total, jag log brett, tills att jag läst färdigt.

***
"Hej Magnus,

Kul att läsa om dina idéer och engagemang. Bra!

Mycket riktigt som du själv påpekar så har SvFF påbörjat revidering av tränarutbildningen på B-nivå.
Allt för att göra den mer tillgänglig och få en bättre genomströmning av deltagare, samt en anpassning till Spelarutbildningsplanen. Arbetsgruppen är i full gång, och en referensgrupp i distrikten är utsedd".

***

Så istället för att plugga inför imorgon så ska jag nu ta en spade, gå ut i skogen, gräva en djup grop och slänga mitt projekt.

Men imorgon hoppas jag på att vakna med nya visioner och nya idéer!

//M



måndag 14 oktober 2013

Höstkväll på Bosön

Livet som student är betydligt snålare än livet före, eller nja, det är väl en sanning med viss modifikation.


Absolut så har ekonomin förändrats när man bytte jobb mot studiebidrag men livet har andra rikedomar och dem får man gott av på Bosön.
Ta som exempel att campus och skolan endast ligger med ett fem minuters promenadavstånd, och på vägen ligger ett gym med allt som behövs, två fotbollsplaner plus en inomhus. I gymmets lokaler finns tre planer där man kan spela innebandy, futsal och mycket mer. Det finns också löparbanor, kampsportsrum och testlokaler.
Utöver detta så omringas halvön av hav och fantastisk natur.


Jo tack, visst har man fått börja vända på pengarna, snåla med mycket, men inte med livet, Bosön ger det mesta man kan önska sig!

//M


lördag 12 oktober 2013

Igår och idag föds nya drömmar om att bli Zlatan

Gårdagen var helt otrolig, förhoppningar, besvikelse, uppgivelse, glädje, förhoppningar, glädje, hysteri, förhoppningar...
Matchen var upplagd för att skapa något magiskt och så blev det också!
Samtidigt som svenska fotbollslandslaget hyllas överallt föds också nya drömmar hos massor av unga fotbollsspelare.
Här kommer lite bilder tagna från Aftonbladets app, den ger inte mycket plats för något annat än SvFF idag!

Asllani, fantastiskt!

Elm skapar redan nya förhoppningar!

I flödet fanns det artiklar om precis allt som hände i matchen och det fylls hela tiden på med mer!

Fotboll berör!
Själv satt jag på en sportbar i centrala Stockholm, där fanns klapp, sång och ramsor. Där fanns hundratals eniga personer, alla med samma mål! 
Någon hyllade DIF när Kim kom in, någon skrek om MFF när Zlatan trixade, det spelade liksom ingen roll, igår var alla på samma sida!
Och intill denna sportbar låg en till och sedan en till, och... ja, ni förstår.
Idag mår Sverige lite bättre.

//M





fredag 11 oktober 2013

Gemensamma definitioner, bla med Elitsatsning

Först och främst vill jag börja med att tacka för alla värmande gratulationer på min födelsedag igår, det värmer en numera gammal man.
Ni vet när man är liten så brukar man få frågan om man känner av att man fyllt år, vilket man självklart aldrig gör. Men natten till gårdagen vaknade jag vid 3-tiden av att jag hade ont i ryggen och axlarna, samtidigt har jag drabbats av en vaxpropp vilket gör att min hörsel mer eller mindre gett upp för tillfället, så jag går runt och säger "VA?" till alla som pratar med mig.
Nog sagt, bara en reflektion, är det mentalt kanske?

Nu till självaste ämnet.

Gemensamma definitioner inom idrotten...
Den odödliga diskussionen har åter fått en plats i medias ljus och det diskuteras vilt om elitsatsningar och selektering. Jag gav mig in i debatten och ifrågasatte definitionen av just ordet elitsatsning här om dagen och ifrågasatte vad det är som så många anser är fel. Min fråga kvarstår, vi måste bestämma vad debatten handlar om, är det satsningen, är det nivåindelningen, är det toppning eller är det selektering?
Innan vi bestämt oss för vad det är som vi debatterar så är debatten meningslös, de olika parterna diskuterar nämligen två helt olika saker och därför kommer vi inte framåt.

Men så har RF gett oss lite hjälp på vägen!
Faktiskt redan dagen innan mitt inlägg så hade RF presenterat att gemensamt dokument med definitioner på just dessa ord som ständigt debatteras. Ett mycket bra dokument som alla som jobbar med idrott bör ha skrivit ut och använda i sin vardag när de får frågor om sin verksamhet. Jag har många gånger tidigare också skrivit om att varje idrottsförening bör ha ett policydokument för sin förening, ett dokument som ska vara lätt för varje medlem och icke-medlem att finna via exempelvis hemsidan. I detta dokument vore det en bra bilaga att lägga in RF's definitioner så att hela idrottsverige får samma bild av vad vi menar när vi säger ex. elitsatsning.

Du hittar RFs definitoner på deras hemsida: www.rf.se eller så kan du gå direkt till inlägget genom att klicka här: RF's definitioner.
På sidan finns också en nedladdningsbar PDF, så spara ned det, skriv ut det, använd det!

Nu laddar vi inför VM-kval!
Glöm inte bort att stödja SvFF ikväll, förhoppningsvis ska vi ta ett rejält kliv mot VM!
Själv håller jag på att avsluta morgonkaffet och kommer ikväll att se matchen inne i Stockholm med goda vänner. Det är kvällar som den här som verkligen visar att idrotten är gemenskap!


//M
 

onsdag 9 oktober 2013

Nygamla rutiner har återfunnits

Det vore att överdriva om jag sa att jag börjat ett helt nytt liv, men på sätt och vis känns det så. Däremot har jag kommit in i en del nygamla rutiner vad gäller att kasta mig in i projekt!

Först och främst så kommer jag att starta ett projekt via skolan, på det projektet har jag dock inte kommit så långt ännu. Det finns lite tankar och idéer men inte mer än så, här är det dock snart dags att börja arbeta och strukturera vad som ska göras, varför, hur och när. Men det här projektet kan bli något riktigt bra och riktigt stort, det kan också öppna många dörrar!

Ett annat projekt som jag nu kastat mig in i är att starta upp skolans insomnade idrottsförening, detta tillsammans med en del andra människor.
Bosö IF som varit en förening för eleverna på Bosön IFHS sedan 1961 har en historia bakom sig som innehållit så väl glansdagar som raka motsatsen. I detta projektet har jag varit en av de drivande personerna och från och nu börjar ett arbete där vi ska säkra upp föreningens framtid genom struktur och tydlighet. Efter dagens extra årsmöte finns nu en ny styrelse där vi är ett 10-tal personer som har ett rejält arbete framför oss.

Sen är det ju hela det där med vardagen också...
Jag förhandlar fortfarande med en fotbollsklubb om en tränarposition till nästa säsong, det ser ut att bli riktigt bra, men innan det står på pappret vill jag försegla mina läppar.
Jag har skolan att fokusera på, inte bara på det jag personligen brinner för och vill lära mig utan även de saker som tar emot lite mer.
Jag trivs väldigt bra vilket gör att det finns mer ork och energi än vad som funnits på väldigt länge!
Daniela flyttar i helgen in i sin lägenhet i Uppsala så vi kommer att ha två boenden och ca 45min mellan varandra, det tror jag kommer funka bra och även om jag hade önskat att ha henne ännu närmre så är detta mycket bättre än vad det kunde ha blivit.
Sist men inte minst viktigt, jag har äntligen kommit igång med min egna personliga träning och jag känner att det är precis vad min kropp önskat sig!

Så just nu är det åter igen fullt ös för denne grabb som imorgon får börja öva på att säga 27!

//M

tisdag 8 oktober 2013

Vad är felet med tidig elitsatsning?

Efter att ha skrivit rubriken inser jag omedelbart att jag just nu har fått många av er att tänka, "vilken idiot" hur kan han tycka om elitsatsning efter allt som man hört om den senaste tiden.
Men jag har inte sagt att jag är för tidig elitsatsning.
Jag har inte heller sagt att jag är emot det.
Allt jag ännu hunnit göra är att inleda en diskussion som aldrig tar slut.

Rent allmänt gillar jag ordet elitsatsning, jag tycker att det är vackert och det sänder ett budskap om möjligheter. Det som oroar mig är vissa brister som vi fått på grund av missuppfattningar kring ordet i sig självt.
Till att börja med skulle jag vilja att du försöker radera ut allt yttre som påverkat dig inom diskussionen om elitsatsningar, jag vill att du släpper allt negativt och allt positivt som du någonsin läst, hört eller sett. Kanske inte den lättaste uppgiften men gör ett försök.
Ordet elitsatsning är en sammansättning av två ord, elit och satsning. Det förstnämnda har i en sociologisk mening en innebörd av att vara på en av de högsta positionerna i en rangordning, det skulle alltså vara idrottens topputövare, det andra skulle i det här sammanhanget mena att vi gör ett försök att nå någonting, vi har satt ett mål.
Med andra ord innebär elitsatsning att vi gör ett försök att nå till toppen som idrottsutövare, och där måste jag direkt ifrågasätta vad felet med det är?

Ordet elitsatsning är svartmålat och skulle jag gå ut på stadens gator och fråga människor vad de tänker på när de hör ordet skulle jag troligen få många svar som "selektering", "bara vissa får vara med", "man väljer bort barn", och kanske skulle en och annan koppla det till överträning, dåliga matvanor och utbrända barn.
Jag tror inte att särskilt många skulle säga att alla som utövar en idrott och gör det med målet att spela/utöva denna inom eliten i framtiden har gjort sin egna satsning mot eliten, med andra ord en elitsatsning.

Men, nu var det ju inte så enkelt...
Hur mycket jag än önskar att jag kunde glorifiera ordet, torka bort all smuts som ligger över det, så har elitsatsning fått en annan innebörd i det svenska språket. Elitsatsning har blivit synonym (för många) med att selektera, att välja ut ett toppskikt (ibland kanske innan det ens finns), ordet har idag ett rykte om simmare som pressas till att träna mer än kroppen klarar, om gymnaster som inte får äta och om sjuåriga fotbollsspelare som får söka nya klubbar. Frågan kvarstår dock. Vad är elitsatsning? 
Om elitsatsning innebär att försöka nå till eliten, är det då att elitsatsa genom att svälta sina gymnaster, är det att elitsatsa genom bränna ut simmarna vid 12 års ålder eller att förlora bredden inom en idrott som fotbollen och skicka dem till grannklubben?
Eller är det här exempel på människors okunskap och idioti när det gått riktigt fel?

Media har målat upp en bild av.
Jag anser att media har målat upp en bild av att all elitsatsning går till på det absolut mest absurda och männsikokränkande sätt och media har återgått till en svart-vit version där gråskalan uteblivit. 
Det här måste vara rätt eller fel, det finns inget där emellan.
Diskussionen behövs, där har media rätt, och många andra också, men för att kunna föra diskussionen måste vi först bestämma oss för vad definitionen av problemet är. Vad är det vi är emot eller för? Vad är negativt respektive positivt för de unga idrottarna? Vad är samhällsbilden? Vad är föräldrarnas inverkan? Vad har klubbarna för ansvar?
Att säga att all tidig elitsatsning är fel, är enligt mig som att bara läsa högersidan i boken. Att säga att all elitsatsning är bra, det vore att bara läsa vänstersidan. Och där står diskussionen just nu, två grupperingar som båda hävdar att deras uppfattning av boken är rätt uppfattning, men de har inget intresse av att höra på dem som har läst den andra halvan.
Kanske, (och här vill jag säga kanske efter att ibland tappat tron på mänsklig intelligens), skulle dessa två grupper kunna få ihop en jäkligt bra och utvecklande berättelse av sina två halvor av boken.

Och avslutningsvis, vart står jag och vad tänker jag?
Jag tror att barn måste få möjligheter att utvecklas och motiveras, jag tror att barn som vill träna mycket inte ska hindras av ledare eller klubbar som är trötta och är nöjda. Jag tror att barn ska spela på sina villkor, och jag tror på en viss nivåanpassning för att det kan vara utvecklande för individen, både den som ligger långt fram i utvecklingen och den som ligger något senare.
Jag tror att idrott ska vara roligt och att det ska finnas prestationsmålsättningar för att skapa motivation, med prestationsmålsättningar menas inte resultat, det kan exempelvis vara att ha som mål att lära sig en viss färdighet eller teknik. Jag tror också att barn ska ha många mål och dom ska vara rimliga så att barnet kan nå framgång. Ju längre barnet kommer desto svårare ska målen bli, barnen behöver lära sig att för att nå målen behövs träning och arbete, målen får dock aldrig bli ouppnåeliga.
Samtidigt tror jag att barn behöver utbildade ledare som är bra pedagoger och kan möta barnen där de befinner sig, ledare som kan utveckla barnet som individ och gruppen som helhet både inom idrotten men också socialt och mentalt. Jag tror att om barn bara vill hålla på med en eller två idrotter så ska de få göra det (vi ska inte tvinga dem till att utöva idrotter bara för att), men dessa idrotter har ett ansvar att se till att barnen får en regelbunden och varierad träning som skapar grunden för en god hälsa och är förberedande för nästa steg mot en eventuell elitkarriär.
Jag tror att vi inte får ta ifrån barnen möjligheter och att vi måste ge dem förutsättningar att ständigt utvecklas i en trygg miljö där glädje och gemenskap finns.
Jag tror också att vi måste sätta krav, men rimliga sådana, i början är kraven små som att vara tysta när ledaren pratar, allt eftersom att barnen utvecklas och blir äldre blir kraven större och vid ungdomsåren kan utövaren vara med och sätta kraven, vilket då också kan börja bli mer inriktade mot prestation i utövandet och även så småningom i resultat.
Jag tror att varje individ behöver träna på sina villkor, på sin vilja och med sina förutsättningar, vår uppgift som ledare, tränare, klubb eller föräldrar är att ge dem denna möjlighet.

Det är elitsatsning enligt mig.

//M

söndag 6 oktober 2013

Med idrotten i fokus

Idrotten och framförallt fotbollen har alltid funnits med i mitt fokus, men först nu märker jag på allvar hur bra jag själv mår av att ha den i mitt centrum!

Just nu läser jag mycket träningslära och anatomi, detta kombineras med ex projektledning och praktisk träning. Förutom de timmarna som man lägger teoretiskt finns också mycket utrymme för fysisk träning och praktiserande av vad man läser.

Så vad gör man en söndag på Bosöns Campus?
För mig började dagen kl 7 med en frukost, en knapp timme senare gick jag ner till gymmet för att rensa ur skallen.
En timmes intensiv träning gjorde att jag med glädje käkade en andra frukost!
Efter det har dagen flutit på med plugg och med en del mailande till olika kontakter som kan komma att bli väldigt viktiga!
Nu kör jag en lunchpaus innan det är dags att läsa om idrotts Sverige inför morgondagen!

That's a Campus sunday at Bosön!

//M


torsdag 3 oktober 2013

Nystarten

Nu är det dags att ta tag i det här med TRGmagnus.com, det är allt för sällan som jag skriver, men det är ofta som jag tänker på det. 
Mitt liv har fått en nystart och så ska också bloggen få, jag har de senaste månaderna på grund av min inaktivitet tappat nära 4000 läsare i månaden, och det förstår jag, men nu ska det bli ändring här!

Med en snabb sammanfattning så kan man väl säga att hela mitt liv förändrades när jag flyttade upp till Bosön, jag har nu mycket mer tid för min egna utveckling, både fysiskt och mentalt. Jag känner att jag på bara en dryg månads tid har fått en större och betydligt bättre utveckling än på flera år.
Jag har kommit igång med min egna träning på ett bra sätt, men jag har också intressanta diskussioner om fotbollssäsongen som väntar, och jag tror att jag snart kan presentera något riktigt bra! Endast detaljer återstår som man brukar säga!

Vad gäller studierna så är jag också riktigt nöjd, träningslära, praktisk träning, projektledning m.m. känns som precis rätt ämnen för mig och snart ska jag också påbörja mitt egna projekt. Där finns det ännu bara tankar men jag vet att det kan bli något riktigt bra.

Avslutningsvis på detta inlägget så ska jag ge er ett löfte: Nu kommer bloggen att vakna till liv.
Jag har fått flera mail om detta och många som har bett mig att åtminstone skriva ett par rader och kanske slänga upp någon bild, och det lovar jag.
Tanken är också att mitt nya projekt ska vara öppet och man ska kunna följa det via bloggen.

Jag måste också medge att jag verkligen saknat att sitta med en kopp kaffe och skriva på TRG!

Vi hörs inom kort!

//M