tisdag 26 februari 2013

Talet

Igår deltog jag på manifestationen i Vetlanda genom att tala emot utvisningen av Mohammed och hans familj.

Här är hur talet skulle ha framförts och jag tror inte att det skiljer sig så mycket från vad jag verkligen sa.

***

Kommer du ihåg den dag som du fyllde 11år?
Jag vet att Mohammed kommer ihåg sin elvaårsdag.

Om en liten stund ska jag berätta varför men först vill jag snabbt presentera mig själv.
Jag heter Magnus Eriksson och är fotbollstränare i Hvetlanda GIF som är en av Vetlandas största föreningar och den förening som Mohammed spelar fotboll i.
Jag har inte känt Mohammed lika länge som många av er och därför tvekade jag till att hålla detta tal.
Men det är med stor ära som man får möjligheten att försvara någons rätt till mänskliga rättigheter.

Efter nästan 5 år på flykt från våldet i Jemen kom Mohammed och hans mamma och pappa till Sverige.
De kom på Mohammeds elvaårsdag.

De kom till Malmö en kall vinterdag i Januari. De kom med tunna kläder, med ett par resväskor och med 20 dollar.
Allt annat hade de gett upp för att lyckas komma till Sverige.

Anledningen till att de valt att fly Jemen var för att de kände att deras liv där var hotat.
Och resan började redan 2003 då Mohammeds pappa, Khaled, flydde till Saudiarabien. Två år senare lyckades familjen återförenas där.
Men i Saudiarabien var risken att bli tillbakaskickade till Jemen stor och därför valde de att fortsätta fly.

4:e Januari 2008 nådde familjen Sverige. Detta var som sagt Mohammeds elvaårsdag.
På Migrationsverket i Malmö sökte de uppehållstillstånd, vilket de i September samma år fick avslag på.
De överklagade beslutet.
I Mars 2009 fick de avslag på överklagan och Migrationsverket beslutade att familjen skulle utvisas.

Men på grund av oroligheter och våld i Jemen har man inte kunnat verkställa utvisningen av familjen.

Nu 2013, när familjen bott här i Sverige har Migrationsverket bestämt sig för att verkställa beslutet.

Detta utan att ompröva beslutet.
Detta utan att ta hänsyn till att familjen bott här i fem år.

Och mest oroväckande av allt, utan att ta hänsyn till att Jemen fortfarande är samma land.

Svenska Utrikesdepartementet avråder alla svenskar att resa till Jemen med anledning av konflikterna där.

Rädda Barnen och Röda Korset är bara två av många stora organisationer som publicerat stora artiklar om hur våldet i Jemen fortlöper.

I några av våra största medier har så sent som i December 2012 publicerats artiklar om bomber, kidnappningar och skottlossningar i Jemen.

I Jemen är det också stor vattenbrist, matbrist, allmän ohälsa och hög fattigdom.

Så min fråga är; När slutade Sverige att bry sig om de mänskliga rättigheterna?

I Sverige har Mohammed byggt sitt liv, och det är här som han för första gången haft en plats att kalla för sitt hem.

Det är här som han lärt sig att skriva, både på svenska och på arabiska, det är här som han lärt sig att räkna.
Att simma.
Att spela fotboll.
Att leva i en vardag.

Mohammed är enligt mig en vanlig svensk tonåring, han har kanske inte de högsta betygen, (det hade inte jag heller, men man blir inte utvisad för det), men han kämpar på!
Han testar gränser, vad är rätt, vad är fel?
Han gör det alla tonåringar i Sverige gör.

Men det finns en skillnad!
Mohammed har gått igenom en resa som inte många av oss skulle klara av.
Och idag står VI här för att hjälpa honom att inte behöva gå igenom den resan igen!

Tack!

***

//M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar