Här kommer en lite fjärilseffekts historia som kan vara värd att fundera lite över. Det är samma historia med två olika vägar, vägar som vi alla väljer mellan, varje dag i det vi kallar för vardagen...
Version 1:
En ung grabb har svårt att ta in informationen i skolan och ju hårdare han upplever skolgången desto mer söker han uppmärksamhet genom att verka tuff och störig. Tillslut ger även lärarna upp hoppet om honom och ingen verkar vilja ta honom under sina vingar.
Av en ren slump ser en annan lärare honom, en lärare som egentligen inte har någon direkt plikt att jobba med denna eleven. Men läraren väljer ändå att prata med killen.
Snabbt inser läraren att pojken är klipskare än vad alla verkar tro, skillnaden är att pojken behöver motiveras mer än "vanliga" elever för att lära sig.
Med tiden börjar killen få ordning på sina betyg i grundskolan och läraren ser honom gå vidare ut i livet.
Åren går och läraren tappar kontakten med den unga killen.
Läraren lever ett långt och gott liv men när han blir äldre blir han sjuk. Det går så långt att han tillslut måste läggas in på sjukhus för att inom kort lämna oss.
På sjukhuset blir mannen bitter för att han inser att han är på väg mot döden. Han blir så bitter att ingen vill vara hos honom. Alla läkare och sköterskor går omvägar runt mannens rum, allt för att slippa prata med honom.
En dag går en läkare från en annan avdelning förbi, han ser att ingen annan tar hand om mannen på dödsbädden.
Då väljer läkaren att gå in till den bittre mannen, och de börjar prata.
Han låter mannen berätta om sitt liv, om vad han hade åstadkommit och vilka val han hade gjort.
I flera dagar besökte läkaren mannen som blev på allt bättre humör för varje historia som han fick berätta.
Men en dag var mannen riktigt dålig, läkaren insåg då att mannen skulle dö.
Först då kollade läkaren på mannens journal och läste hans namn.
Samtidigt frågade mannen "varför kom du till mig? Jag som bara var en bitter gammal gubbe!?"
Läkaren svarade "för att DU är min hjälte".
Version 2:
Vi går tillbaka till den unga killen som ingen ville hjälpa.
Läraren som inte behövde hjälpa eleven såg honom, men i denna historien väljer läraren att blunda för eleven.
Precis många av oss gör tänker han, "det här är inte mitt problem".
Åren som följer så kommer den unga killen bara längre och längre utanför "systemet". Killen slutar skolan redan efter 9:an och börjar umgås med den kriminella världen. Han börjar med droger och lever av att stjäla.
En kväll är läraren ute på en kvällspromenad med sin hund, han går genom en mörk park när det plötsligt hoppar upp en yngling med en kniv i handen. Läraren och killen känner inte igen varandra trots att de stirrar rakt in i varandras ögon.
Killen säger "ge mig plånboken och telefonen!"
Läraren svarar "jag har inte med mig verken plånbok eller telefon".
Bara sekunder senare känner läraren hur kniven går igenom hans buk, och det sista han ser i livet är hur killen springer tillbaka in i skogen.
Ganska tänkvärd historia om hur små val faktiskt kan bli livsavgörande!
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar