Vad tar man med sig från Tyskland?

Dagen efter Tyskland mot Sverige har det skapats fotbollsfeber i detta kyliga land. Matchen har fått smeknamnet "bragdvändningen" och Hamrén blir hyllad i press och runt de flesta arbetsbord idag.
Vad kan man då ta med sig vidare från matchen, mer än minnena alltså.
Jag tar med mig ett fantastiskt känsloflöde som bara fotboll kan ge mig.
Förväntningarna innan matchen, irritationen efter åtta minuter, hopplösheten efter femton minuter.
Tomheten i paus, skamkänslan efter 50 minuter, (mina tankar just då: vi är så otroligt små i sammanhanget).
Trösten med Zlatans reducering, glädjen vid Lustigs reducering, hoppet efter Elmanders reducering. Lidandet med Sana efter missen och det fullkomliga kaoset som uppstod när Elm satte kvitteringen.
Det var dryga 90 minuter med alla känslor på en komprimerad tillställning.
Det var fotboll.
Det var fotboll på den nivån att ingen kan säga att det inte är underhållning, dramatik, artisteri och känslor på högsta nivå. Iallafall om kan man inte säga emot om man såg matchen.

I slutändan kände vi oss som vinnare och 80 miljoner tyskar ställer sig idag frågan, "vad hände?".
Vi ska komma ihåg att när vi gnällde och slet vårt hår, då jublade de som mest.
Men när vi jublade, när vi jublade för sista gången då var de redan flintisar för länge sedan. I Tyskland känns det här som den största förnedringen i landslagsfotboll på många år, kanske den absolut största i modern tid. Tillsammans med förlusten mot England, då med Svennis som ledare för britterna.

Men det finns också annat som vi måste ta med oss, nya svenska talanger, Kacaniklic var enastående, han var orädd och han snurrade upp tyskarna ett par gånger.
Sana debuterade, han debuterade mot Tyskland, i Berlin, i en tävlingsmatch, i ett 3-4 underläge. Just där debuterade han.
Han höll på att knäckas av en grov miss, han visste där och då att det kunde bli stora rubriker om missen, han skulle bli ifrågasatt. Men Zlatan var snabbt framme och såg till att krama om honom, trösta honom och få igång honom igen. Efter att Elm sedan satt kvitteringen förminskades också Sanas miss. Sanas energi på planen och hans underbara fotbollsskicklighet är lika stor del idag till att Sverige kände sig som vinnare igår.

//M